En Luciakväll i yogans tecken. En kväll som innebar de sista klasserna tillsammans med den lärare som guidat mig mest genom denna höst. En kväll vilken innebar avsked, åtminstone för ett tag.
Till och med himlen grät ...
Regnet kanske symboliserade vår sorgsenhet över att behöva säga hejdå? Kanske inte? Oavsett så var stämningen varm och kärleksfull inne i studion. Under varje yogamatta så hade G lagt en liten personlig papperslapp, från henne till var och en av oss. Vi fick själv välja när vi ville läsa, före eller efter klassen/klasserna. Jag valde att spara min lapp.
Totalt i nuet arbetade jag mig igenom Ashtanga vinyasa klassen sen ville jag veta vad som stod på just min lapp. Lyfte på mattan och drog fram det lilla papperet, där stod det: Du lyser i mörkret
Jag blev varm i hjärtat och gick för att möta den förhoppningsvis nya yogisen (som längtat att prova på en av studions klasser). Yin yoga massage i ett rum fyllt av tända ljus.
Det var precis i slutet av klassen när vår lärare sjöng för oss som mina tårar rann hejdlöst. Plötsligt förstod jag på riktigt att NU är det slut ...
Kramar, kramar och kramar. Någon dag ses vi igen
Hösten knyts ihop och avrundas. En ny tid står inför dörren liksom en fräsch början. Ingenting behöver bli sämre, bara annorlunda. Förändring kan ofta innebära utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar