Under bilfärden upp till min barndomstad funderade jag på hur det kommer sig att jag INTE är klar, att jag fortfarande försöker stapla och samla episoder innan säcken ska knytas ihop.
Har haft flera månader på mig men inte hittat någon riktig motivation, behöver tidsbrist eller en spark i baken.
Kanske bäst att göra det jag är bra på att "skjuta från höften"?
Så jag litar på min magkänsla, försöker läsa av stämningen och sen kör jag. Mitt äldsta fadderbarn, min systerson, gifter sig och jag ska hålla tal.
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar