Våra kids ringer sin pappa, inte mig. Kanske för att han alltid varit mer anträffbar? Eller för att mannen är bättre på att höra av sig.
Vi har ombytta roller i vårt hem. Mannen är mer omvårdande och jag ... är lik min egen pappa.
Emellanåt kan jag tänka att jag inte är någon riktig "mamma", vad nu det är? Om det står för bullbak, avancerad matlagning och ett hem som alltid är tiptop så visst. Jag är och står för annat.
Lejonkungen ringde MIG i fredags (inte sin pappa) för att berätta att han fått ja till sin ansökan att plugga utomlands en termin, det blir New York istället för London (haha) Psykologistudier på Manhattan istället för Richmond.
"Mamma, då kommer väl du och hälsar på!?!"
Äventyr, drömmar som uppfylls och mål inom sikte. Mina/våra söner följder verkligen det råd jag gett dem sedan barnsben, det min egen mamma sa till mig: "Följ ditt hjärta och dina drömmar. Res, upplev, ha roligt och utbilda dig ... gifta dig och skaffa barn hinner du ... sen"
Och självklart ska jag försöka komma iväg till New York och kanske äntligen få promenera över Brooklyn Bridge i sol. Fota. (Sist fick vi vända på grund av stormvindar och kraftigt regn).
Är sååå stolt över att grabbarna följer sina hjärtan och går sina egna vägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar