... snurrar som ett mantra i huvudet

Att brottas med humle är inte att rekommendera, ändå gör jag det frivilligt. Det är som om våra "plantor" byggt upp sig lager på lager. Vackert grön med blomknoppar, frodig och majestätisk men för tung för vårt staket av armeringsjärn och trästolpar (vilket det vilar på).

Att klippa ner med sekatör tar för lång tid så igår åkte häcksaxen fram, skalade av det yttre lagret och kunde sen arbeta mig inåt. Fyllde skottkärra efter skottkärra med humle och körde iväg till den plats som vi får dumpa ris och grenar.

Hur många timmar jag än avsatte så är undertecknad ännu inte klar ...

Lager på lager, har humlen vuxit sig stor och mäktig. Den har skyddat oss från insyn, fungerat som vindskydd och erbjudit en vacker grön vägg att vila blicken på.

Idag syns enbart resterna av växten och det är så vi vill ha det. Den ska bort, ersättas av något annat men ännu är jag inte i mål, har ytterligare ett antal timmar av klippande, bortfraktande och rensande framför mig ...

Ett steg i taget, är vad som snurrar som ett mantra i mitt huvud. Bit för bit, lite i taget och till sist så kommer jag att vara i mål.