Den sista veckan har jag jonglerat så sjukt många bollar att undertecknad är rädd för att tappa flera av dessa. Om problemlösning och detektivarbete är spännande så kan det nu konstateras att det finns gränser.
Känner mig inte stressad i huvudet men vet av erfarenhet att trots mitt lugna yttre så går kroppen upp i varv, vilket gör att jag måste lyssna på minsta lilla signal (inifrån) så att möjlighet finns att balansera upp tillvaron eller kanske dra i handbromsen.
Hur roligt det än är med full fart framåt så behövs pauser (samt faktiskt tristess) för att landa och hämta ny kraft. Idag hoppas jag därför på ett lugnare tempo, ett där vi slipper "släcka bränder" och istället kan fokusera på en uppgift i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar