I morse väcktes jag inte av Tiger, vår hankatt som punktligt dyker upp och påtalar att det är morgon. Istället ringde väckarklockan. Konstigt?
Vår honkatt Ravelli kom trippande, försiktigt jamande och konstaterade nöjt att jag var på väg upp. Äntligen skulle det serveras frukost!
Fortfarande ingen Tiger? Inte ens då konservburkslocket till tonfisken öppnades ... konstigt?
Egentligen inte igår heller när jag tänkte efter? Han hade kräkts massor under sängen och hållits sig undan. Normalt sett brukar han ligga mellan mig och mannen i soffan och bli kliad på magen.
Ravelli fick sin portion, var på jag med Tigers matskålen i ena handen gick för att kolla var vår hankatt befann sig. Inte under sängen, inte heller bakom soffan i rummet?
Så mindes jag nattens episod, en dröm hade väckt mig och jag beslöt att dricka lite vatten. På golvet vid sängen trampade jag på något, en katt! Det var becksvart och jag såg inte vem det var. Insåg senare att det varit Tiger som sökt sig närmare tryggheten efter sitt illamående.
Synd att han behövde vakna av att bli trampad på. Med svansen mellan benen flydde han ut ur rummet. Jag hittade honom på en av våra stora golvkuddar och kunde be om ursäkt.
Tillbaka till morgonen. Tonfisk i skål och en katt som gått upp i rök!? Inga bra tecken. Var Tiger sjuk på riktigt?
Han svarade inte på tilltal utan det var kurragömma som gällde. Till slut hittade jag honom längst in under en soffa. Jag sköt in matskålen och såg hur han försiktigt började äta. Tack!
Lite senare svarade han genom att jama när vi kikade in under soffan och efter en timme kröp han fram. Kanske har det vänt för honom? Rensa magen och därefter vila.
Hoppas det för T är min "baby".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar