På sniskan

Hur kommer det sig att en del av det som är jag eller ska vi kanske säga en del av det jag GÖR blir snett?

Det kan vara allt ifrån att hamna totalt vriden på yogamattan efter det att läraren lyft mina fötter rakt upp så att jag ska komma ännu mycket högre upp på axlarna och få mer längd i ett skulderstående som att i sömnen breda ut sig tvärs över sängen istället för att ligga med huvudet upp och fötterna ned?

Har jag något outtalat motstånd mot att vara som andra eller att inordna mig och följa regler?

Ta exemplet med min personliga butiksskylt, den jag bär på jobbet så att kunden ska kunna se att jag arbetar. När jag kommer så sätter jag skylten på vänstra sidan av bröstet, på den topp jag för tillfället använder. Varje gång jag passerar en spegel så upptäcker jag att skylten är sned!?

Mitt mål är att den ska sitta horisontalt men på något sätt så vill skylten inte det, den vill leka lutande tornet i Pisa? De andras skyltar sitter oklanderligt rätt och snyggt, allas utom min?

Om jag har ett block och ska skriva så vrider jag emellanåt blocket något på sniskan innan jag börjar, vet inte varför? Gjorde ofta så under skolåren och när jag tidigare skrev dagbok. Faktum är att jag kan skriva rakt men väljer att krångla till det. En lustig ovana eller kanske en olustig vana?

Häromdagen så upptäckte jag att en av de yngre tjejerna på jobbet bar sin skylt snett. Denna person har lärt mig massor och är en människa med stort hjärta. Hon utför sina sysslor grundligt och korrekt. Just denna dag kunde jag inte låta bli att skoja med henne om skylten:

"Om jag är din förebild så måste du faktiskt INTE ta efter allt jag gör", sa jag och flinade samtidigt som jag rättade till hennes skylt. Hon skrattade. Även solen har fläckar.

Ha en skön fredag!