Är så tacksam att jag har möjlighet att flytta ut praktiken på våra få kvadratmeter. Min matta ryms precis och jag kan flöda ganska obehindrat. Katterna ryms i periferin, de kan sova eller studera mig med ena ögat öppet.
Frisk luft, sol och cityljud: fågelsång, avlägsna röster och bilar. En och annan insekt som surrar och vindens brus. Nice.
Svettigt och svalt på samma gång.
Jag meddelade tidigare att min nuvarande utmaning (förutom virusbrottning) varit och är att öppna upp mina höfter. Lotusträning i små, små steg. Jag har tidigare tänkt att min kropp inte är konstruerad att klara lotus men så var det något som sa "det beror på".
Jag vill inte tvinga in höfterna i posen, risken är stor att jag skadar mig men jag kan tänja och stretcha på rätt sätt under en längre tid och se vad som händer. Märker redan små rörlighetsförändringar.
En dag kommer jag att kunna sitta i lotus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar