Det suger att vara sjuk mitt i sommaren, under semestern ...
Ledsen att besvära er med uppdatering på mitt icke existerande välmående, men det är liksom i den bubbla jag befinner mig i. Vila är tyvärr inte något som jag är jättebra på. Eller förresten vila fixar jag, det är att vara sjuk som inte ingår i min världsbild. Jag tränar mig, om än motvilligt. Så istället för att skriva mer om nuet ska jag ge er ett minne.
Tror att jag var nio eller möjligtvis tio år gammal när mamma noterade att jag fått vattenkoppor på Midsommardagen. Det här var på den tiden då Midsommarhelgen kunde innebära högtryck och bad hela dagarna. Just denna sommar så var det varmt och det var troligtvis därför mina koppor syntes så bra. Jag blev bokstavligt talat plockad från stranden och deporterad till det svalaste rummet på ön. Avskuren från gemenskap med systrar och kusiner som lyckliga plaskade i vattnet.
Nu var det inte så att jag lämnades helt åt mitt öde. Jag fick mat, serietidningar och besök i min sjukstuga. I ärlighetens namn sov jag en hel del MEN det kändes ändå som att jag missade allt det roliga, som om hela livet fortgick utan mig och en svag känsla av utanförskap infann sig. Jag ville ju vara med!
"Nej, nej", sa mamma, "du har feber, att vara ute i solen gör dig sämre. Vila en dag eller två." Hon menade väl och gjorde säkert helt enligt regelboken men likväl hade jag absolut ingen lust att ligga inomhus när det var badväder.
Typ ungefär så känns det nu, idag. Varför vara sjuk när jag kan vara frisk? Kan jag snabbspola fram till välmående? Nä ... Det är bara att följa mammas råd, vila en dag eller två.
Ja, ja mamma. Jag kämpar men som sagt jag är inte vidare bra på detta.
Så när du som följer mig läser detta hoppas jag att viruset gett vika. Det lär visa sig
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar