15 år och 4 månader, så gammal blev min "baby", min soulmate ... vår katt. Så gammal har ingen av våra katter blivit så vi är tacksamma över att Mr Cat hängt med så länge.
En personlighet. Stor, randig, äventyrslysten men enligt mannen feg. Jag skulle vilja omformulera och säga streetsmart. Varför slåss när det räckte med att lägga sig ner och studera sin motståndare?
Vår egen Zlatan som dribblade med allt som rullade, även öronproppar. Katten som aldrig godkände flytten från landet in till innerstan, som rymde upp på taket så fort han hittade lagom stor glugg men som alltid kom hem igen. Vår jamande pälsboll som förlorade sin hörsel och kompenserade med att jama ännu högre. Min väckarklocka.
Finns så mycket att skriva om Tiger att det skulle kunna bli en hel bok men det som är säkert är att han kommer att vara saknad.
Huset är tyst och tomt. Källarfönstret som blivit Tigers privata ingång (öppnas om man jamar tillräckligt högt och länge) kommer för alltid att påminna oss.
Ingen katt som ligger på trappan och väntar eller sitter vid altandörren och spanar.
Tack Tiger för allt, för att du berikat våra liv och för att vi fick tillhöra din flock, vara dina människor. Love you forever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar