Klart kråkan ska få bada!

Det är inte lätt att vara kråka på vår lilla gata. Trots sin storlek så är den ensam och alla vet vi att två är fler än en.

På vår tomt har vi en damm, en oas, ett vattenhål, en "pool". Mannen sköter om vattnet och jag blommorna. Det porlande ljudet ger sinnesro och skapar harmoni. Från dammen, där snart näckrosor kommer att blomma, rinner vattnet i en ränna kantad med större och mindre stenar samt olika plantor mot pumpen. Allt cirkulerar.

Det är inte enbart vi i familjen som njuter av dammen, traktens katter, fåglar, sniglar och insekter gör det också (samt en och annan hund som testat att simma). Det dricks, tvättas och badas.

En av våra närmaste grannar har ett skatpar boende på sin tomt i ett träd, skatorna tycker att vår pool är deras. Spatserar på staketet, dricker, tvättar sig samt varnar mindre fåglar om en katt är i närheten.

Så har vi kråkan, den älskar att bada men vill inte att någon ska se på. Ostört är bäst tycker den och flyger iväg om mannen visar sig. Vi backar för hos oss är alla välkomna. Klart kråkan ska få bada!

Det tycker inte skatorna. De kommer flaxande och jagar bort den. Patrullerar området och vägrar släppa in den större fågeln i det de tydligen anser vara sitt revir. Kråkan sitter snällt och tittar på paret och efter en stund flyger den iväg, snuvad på sitt bad.

Mannen har studerat kråkan och berättar att den älskar att bada. Tar god tid på sig och doppar hela kroppen, om och om igen. Njuter. Släpper allt annat och går "all in" - till dess den blir bortkörd av retsamma skator, vilka i värsta fall har med sig hela släkten (typ 6-10 stycken!)