För nästan exakt tre år sedan flyttade Stanley och Audrey in och mycket har hänt sedan dess. Vad vi fokuserat på är tillit och respekt då de föddes vilda och var både rädda och försiktiga. DÅ lovade jag Stanley att aldrig lyfta honom förrän han själv signalerade att han ville ( detta som en del i det trevande relationsbyggandet).
Mannen har lyft S vid ett flertal tillfällen. Han har aldrig frågat om lov utan gått på känsla.
Brorsan menade redan för något år sedan att min taktik inte håller, att S aldrig kommer att be om att få bli lyft utan att jag borde göra som mannen.
Men ... jag hade ju lovat. Samtidigt så visste jag instinktivt att det låg en hel del klokskap i vad min bror uttryckte. Katterna vet inte, de behöver tränas och det kan göra både respekt- samt kärleksfullt. Så jag funderade.
.JPG)
Intuitionen har hela tiden viskat att kontakten mellan mig och katterna måste vara djup och innerlig innan det är möjligt och NU är vi där (på riktigt) jag och Stanley. Så vi tog ett nytt snack eller han var tyst och jag pratade. Förklarade att tiden är inne, att jag kommer att lyfta honom, att han antagligen inte vill när jag gör det men att han kommer att vänja sig och i slutänden kanske till och med gilla att bli buren.
Under tiden vi pratade hade jag smekt Stanley och som tack fick jag ett mjukt spinnande tillbaka. Vi buffade nos mot näsa och jag körde ner hela mitt ansikte i hans päls. Så uppstod läget och jag lyfte, höll honom nära och kände hur han ville ner. Höll kvar några sekunder till och satte mjukt ner honom. Stanley backade undan men sprang inte iväg och jag fick åter lov att smeka hans päls.
Steg ett avklarat, gick bättre än förväntat. Har förklarat att jag kommer att lyfta igen, att vi ska träna och Stanley protesterade inte 😜 Audrey slipper träna, hon får istället se hur vi lyfter Stanley - det är hennes sätt att "träna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar