Under tiden som Astronauten arbetade beslöt jag att lära mig hitta ordentligt i området. Tog en förmiddagspromenad och hittade mitt förbestämda mål. Efter lunch frågade jag sonen om hans löpturer, kanske skulle någon passa mig?
Astronauten förklarade och jag valde att ta ännu en promenad för att gå sträckan. Karta och vägbeskrivning fanns i mitt huvud, inte tydligt utan mer suddigt men tänkte ändå att jag borde hitta. Det gick bra. Gatorna och vägarna stämde och jag njöt av promenaden.
.JPG)
Så blev jag tveksam, borde inte fotbollsplanerna ligga på rad och området vara överfullt med människor? Gothia matcher pågår för fullt men undertecknad kunde inte ens höra sorl av röster. Insåg att jag tagit fel väg ...
På ett sätt var jag vilse men i huvudet fanns den suddiga kartan. Visste att det var möjligt att vända för att gå samma väg tillbaka men valde att fortsätta framåt. Kanske jag snart skulle hitta rätt?
Svar nej. Gick längre och längre och insåg till sist att undertecknad var vilse. Hade ingen aning om var jag hamnat. Var det dags att ringa sonen och erkänna misstaget?
Nej, för även om jag var totalt vilse inne bland gatorna så var jag inte det i huvudet. Vände och hoppades att den suddiga kartan samt min magkänsla visste vägen och började gå. Riktningen var tydlig men gatorna nya. Intuitionen drev mig framåt och efter en stund återvände undertecknad till mer välkända kvarter. Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar