När varken mamma eller andra äldre släktingar kan förmedla vårt arv och historia (mina systrar och kusiners) så är det värdefullt att ha tillgång till en avlägsen släkting, en kvinna som bär kunskapen i en liten ask. När mamma dog så visste jag att det är upp till mig att bibehålla denna relation. För oss har sagda krutgumma mer och mer axlat mammas plats vad det gäller vår gemensamma historia.
Är så tacksam för detta.
Igår avnjöt jag och mannen en utsökt lunch tillsammans med vår vän. I början valde jag att lyssna på de spännande diskussioner och samtal som mannen och X förde, om världsläget, om allmän historia och författare, innan jag själv deltog.
.JPG)
För mig är de bästa stunderna när X pratar om Bigunnerna, hennes smaknamn på mamma och moster, de som var äldre och som X beundrade.
Min moster var en kvinna som jag älskade att hänga med som liten, hon var rolig och busig och när kusinerna föddes så kände jag att den grund vi skapat fanns kvar. Min moster har därför en alldeles egen plats i mitt hjärta och det är en sorg att jag inte kan prata med henne om detta längre.
Men ... jag är tacksam för X, för att hon finns och bryr sig så mycket om mina söner och om mannen. Att det är min uppgift att vårda vår relation är inte betungande på något sätt utan enbart en ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar