Alla gånger utom den sista

Min man är bäst på kreativa lösningar vad gäller dörrstängare. 

Med katter som ungefär en gång per år rymmer ut alternativt vägrar att komma tillbaka in (annat än för att snabbt äta och sen smita ut igen) så behövs mer tvingande aktioner.

En dörr som stänger sig själv. 

Under helgen som var fixade mannen först en fönsterstängare och senare en för vår altandörr. Den förstnämnde hade fungerat om jag hållit mig vaken eller i alla fall märkt att Audrey promenerade vid min sida under flera minuter (vilket jag inte gjorde så hon gick ut igen ...) 

Den andra monterades upp i söndagskväll och när vi insåg hur trötta vi egentligen var och att det typ skulle vara omöjligt att sova med ett öga öppet så fixade mannen en lösning även på det "problemet", han placerade en kamera med rörelsedetektor vid dörren och ställde in den så den skulle larma varje gång någon eller något passerade kamerans synfält.

Förtvivlat försökte jag ligga i bakjour men varje gång jag somnade till så skrapade Stanley på sovrumsdörren eller så smög Audrey in för att äta av det torrfoder vi spritt ut på golvet för att locka in henne. Larmet varnade, jag vaknade men när undertecknad väl var redo att dra igen dörren så hade katten hunnit ut ...

Alla gånger utom den sista, DÅ hann jag dra i snöret och dörren gled igen. Audrey blev ordentligt rädd och försvann in i huset (där hon la sig för att sova).

Även om det var jag som drog i repet så hade jag knappast fixat infångandet av Audrey utan mannen, detta måste betyda att vi är ett bra team.