"Jag tänkte" men ångrar mig, nu gör jag som jag vill

 

Då har startskottet gått, nu är jag igång med examensförberedelserna. Två plåtar och ett gäng pizzabullar är bakade (både "vanliga" samt vegetariska), vet att jag har kommit typ halvvägs eftersom just detta kommer att gå åt, behövs antagligen lika många till.

Rabarberchampangen står korkad i källarförrådet, ska gotta till sig en vecka, vilket betyder att den blir klar lagom till mottagningen. Ytterligare en rätt är klar och vilar i frysen, känns som att jag har kontroll men mycket är kvar.

Recept ... nä inte nödvändigtvis, ibland räcker det med att jag har ett hum så får kreativiteten lösa resten, om jag måste så googlar undertecknad (haha).

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Allvarligt så förstår jag varför jag ofta skjuter från höften, det jag önskar "finns inte tillgängligt" det betyder att det kan vara för krångligt, för dyrt eller för svårt. Nu är jag där igen.

Minns min första vårbal som student på lärarhögskolan, jag hade ingen klänning och mammas var för stora. Eller jag för liten!? Mina systrar hade båda längden att axla mammas boutique kläder och här var det stopp (för mig) att sy om, dessutom så fanns mammas garderob 70 mil bort så jag behövde lösa mitt klänningsproblem själv.

Jag sprang på loppis eftersom jag inte tyckte mig ha råd att köpa en balklänning men hittade ingenting förutom tyg. Svart fodertwill samt lite annat intressant. Resultatet blev en tvådelad långklänning och till det en vit spetsjacka. Inget "classy" men klart personligt.
Samma sak var det några år senare då jag blev bjuden på Kadettbal i dagarna tre, återigen utan klänning (i garderoben). Letade fram symaskinen och skapade denna gång i himmelsblått fodertyg, en "prinsessliknande" variant. Min mamma stönade till dess att hon såg resultatet.

Ja jag vet, fodertyg är fodertyg och ska vara under/inuti men det var vad jag kom över (billigt) och som sagt lyx har aldrig varit min grej men problemlösning har. (Detta var innan jag läste modedesign och mönsterkonstruktion och kanske anledningen att jag sen kom in på den utbildningen, för enligt regelboken så var inte sömnadskunskap någon av mina superkrafter).

Så med det sagt skippar jag tanken att följa regler och recept och släpper istället lös min kreativitet, det får gå som det går! Återstående smårätter borde vara en lätt sak att fixa då jag vet att jag kan om jag vill!

Puss och kram