En träningskompis gled in på jobbet igår och vi kramade om varandra ordentligt. Efter att ha pratat om hur julen varit så fick jag en fråga:
- Hur går det med boken? Jag väntar på den!
Vilken bok hann jag tänka? Men mindes sen hur lyrisk vännen varit över den novell jag lyckats ge ut. Det här med att skriva kanske inte är min grej? Tidigare blev jag blev jag refuserad om och om igen men gav inte upp för det. Novellen var kanske ett undantag ... eller var den?
Vännens frågor stannade kvar när hon gick. Vad vill jag egentligen? Orkar jag kämpa vidare eller ska jag låta mina manus ligga kvar i datorn?
Och hattarna?! De samlar också damm.
Min personlighet är av den sorten att den är här och nu. Jag är en periodare. För tillfället har mitt fokus legat på jobbet, all egen kreativitet har lagts på julen. Nu är december snart till ände vilket innebär att jag arbetat mina sista timmar som vikarie.
Tillbaka på ruta 1, hur blir det med jobb nu? Jag vet att de vill ha mig kvar och själv stannar jag gärna men verkligheten ser annorlunda ut så nu är det snart dags att kavla upp ärmarna igen.
A woman got to do what a woman got to do. Allt löser sig, det gör det alltid!
Så minns jag: idag skulle mamma fyllt år, det är hennes födelsedag. Grattis mamma uppe i himlen! Vad tänker du att jag ska göra? Ska jag damma av mina alster eller ska jag låta manus och hattar vila?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar