Fjärde advent och den äldre sonen följer mig till torget nära vårt hem. Jag har laddat upp med både kontanter (tog med en 500hundring från min bokförsäljning) bankkort och telefon. Vi väljer ut den finaste granen, prutar på priset och får hjälp av försäljaren att såga av de nedersta grenarna samt ett nytt fräscht snitt så vår gran ska kunna ta upp mer vatten. Jag betalar med swish och tänker att jag kan lägga tillbaka sedeln jag lånat av mig själv.
Nöjda och glada tar vi vår juvel i våra handsk klädda nävar och vandrar hemåt. Om det inte varit för de många plusgraderna och den totala avsaknaden av snö så hade detta ögonblick varit magiskt, fyllt med julkänsla. Nu blev det en mysig stund med min förstfödde och trapphuset luktar av granbarr.
Så gick jag till ICA för att handla lite. När jag kommer hem igen så minns jag bokförsäljningssedeln och stoppar handen i bakfickan för att plocka upp pengen. Inte där? Jag kollar telefonfodralet och plånboken men utan resultat. Har jag tappat den?
Jag går igenom alla möjliga fickor men 500kronors sedeln är och förblir borta. Så jag har sumpat pengarna, det känns surt.
Kanske fick granförsäljaren 850 kr istället för 350kr? Kanske hamnade pengarna på golvet inne på ICA, vid kassan?
Pengar är trots allt en världslig sak. Jag överlever trots att det svider. Nu hoppas jag att någon som är fattigare än jag hittade sedeln. Det får gärna vara en EUemigrant, flykting eller någon som måste tigga för att få ihop pengar till mat.
Så här och nu bestämmer jag mig för att den som hittat min sedel är i större behov av den än jag. God jul från dig till mig. Använd pengarna väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar