Att följa hjärtat eller förnuftet?

Höst med sprakande färger och kyligare temperatur, det innebär gårdsstäd i vår bostadsrättsförening. En trevlig tillställning då vi förutom att arbeta, (göra i ordning inför vintern genom att plocka undan utemöbler och annat som mår bra av att få vila i källarförråd), umgås och grillar hamburgare/korv.

Igår var det så mysigt att träffa alla grannar att jag nästan glömde bort att arbeta. Måste ju hinna uppgradera information och hälsa på nyinflyttade.

Som avslutning hade vi en extra föreningsstämma angående det vårdträd som står mitt på vår innergård och som vår förening är döpt efter, en gigantisk lind. Den mår inte så bra, syns inte utanpå, den är 16 meter hög, men experter har informerat oss. Den kronrestaurering som skulle gjorts i maj avbröts abrupt. Linden bär på röta, den ruttnar inifrån, uppifrån och ned.

Linden har alltid varit en känslig fråga, några tycker att den blivit för stor medan andra vill bevara den som den är. Faktiskt har vårt träd varit så känsligt att ta upp att att ingen vågat. Vi har nog alla velat undvika eventuella konflikter, då åsikterna tidigare år varit låsta.

Så igår behövde vi ta ett stort beslut, ska Linden humblas (klippas ned hårt typ bonsai) eller ska trädet tas bort och ersättas med ett nytt? Känsligt ämne. Skulle vi bli osams? Skulle vi kunna rösta och enas?

Det visade sig att vi alla kunde bete oss vuxet. En mogen diskussion, en öppen omröstning och ett majoritetsbeslut som samtliga godtog. När trädet fälls blir det gravöl. Vi behöver sörja,  ta förväl ...

När det nya trädet anländer får vi fira. Livet går vidare, inget är för alltid.