Plötsligt får jag ofrivilligt mer tid att schemalägga som det passar mig. Konstigt och sorgligt. Livet förändras och emellanåt krockar aktiviteter.
Det kvinnliga nätverk för företagare vilket jag tillhör har av olika omständigheter behövt justera våra gemensamma möten och plötsligt krockar alla dagar med mina inbokade PT-tillfällen. Otur för mig och kanske otur för hubben.
Men jag gör inte slut ... jag pausar.
Hubben och de kvinnor som blivit mina vänner är viktiga för mig, de är bollplank och stöttepelare. Jag behöver dem och kanske behöver de mig tillbaka?
Nu väntar mer hemarbete och färre diskussioner om livet och våra företag. Annorlunda. Tystare och lugnare men förhoppningsvis lärorikt (för mig). Så kan det bli i livet när vägen plötsligt delas och svänger.
Paus ... inte avslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar