Igår, den fjärde advent valde jag att ta mig ut tidigt. Ljuset hade ännu inte kommit och vinden ven så att istället för att springa längs ån beslöt undertecknad att ta en promenad i skogen, det bästa stället att vara på för att vakna.
Om det var skumt ute så var det ingenting mot mörkret inne bland träden. Även om jag gått samma sträcka många gånger så fick intuitionen leda mig. Ett grått töcken ungefär som tät dimma omslöt mig. Det var knappt att mina egna fötter syntes. Tur att jag inte är mörkrädd och att huvudet memorerat stigar och passager med extra mycket rötter och stenar.
Fötterna rörde sig vant om än försiktigare samtidigt som tanken att en ficklampa hade varit bra att ha men både vår pannlampa och andra lämpliga varianter fanns hemma. Hade inte riktigt tänkt på mörkret i skogen ...
Klarade mig från att ramla eller snubbla över rötter och stenar. Promenaden blev istället ett miniäventyr.
Långsamt kom gryningsljuset och det var som om någon dimrade upp lampan. Nu kunde jag se rådjuren och fåglarna istället för att enbart höra dem. Min trevande promenad blev raskare och när undertecknad en timme senare återvände hem steg solen och ljuset var tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar