... inte idag

När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag vindruvsklasar. Överallt. Blå. Gröna. Bären är dekorativt placerade och vilar mot rankornas stora blad precis som en vacker tavla.

Inser att det är hög tid för skörd ...

Det är dags att klippa bort klasarna och försiktigt lägga i korgar, det jobbet känns okey vad som upplevs tyngre är att jag vet att det krävs mycket tid när det gäller att ta hand om skördade vindruvor.

Skulle önska att jag hade kunskapen att framställa eget vin, vilket jag aldrig gjort och helt ärligt är det ingenting som undertecknad vill experimentera med. Vintillverkning är en kost och om jag free basear så kommer drycken knappast att gå att dricka ...

Det får som vanligt bli druvjuice men inte idag. 

Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

 

"På vår gata i stan ..." (vet att vi inte bor i city längre men du förstår vad jag menar) är det fullt med fruktträd. På vår lilla tomt så har vi sju stycken!!!

I år är dessa fulla med frukt. Träden dignar av godsaker. Vi lever i ett överflöd. På gott och ont.

Grenar har brustit på päronträdet på grund av tyngd och torka. Jag har varit allvarligt orolig att trädet skulle dö med tanke på de öppna sår det fick efter brotten men än så länge står det stadigt och låter päronen växa sig stora och saftiga.

Vad vi brottas med är fallfrukt. Varje morgon är gräsmattan full av ruttnande alternativt mogna äpplen och päron. Skatorna jublar. Getingar kalasar och i komposten bor en svärm av blomflugor.

Efter att ha arbetat en hel vecka så låg vi efter med trädgårdsarbetet, detta innebar två turer till sopsorteringen. 22 backar fyllda med äpplen och päron! Vid det första besöket så var kärlet för fallfrukt nästan tomt men då jag återkom en eller två timmar senare så var det överfullt. Säger en hel del.

En grön gräsmatta igen ... någon timme. Faller frukt konstant så arbetet har inget stopp, fick ihop ytterligare en låda på eftermiddagen men den får just nu bo bredvid komposten.

Allt ovan skrevs 2018 i september ... kan konstatera att läget är identiskt detta år. Vad som just nu skiljer är att vi dels har en korg på staketet där vi erbjuder gratis frukt samt att vi fick en förfrågan om att skänka äpplen till ett nystartat företag. De plockar, mustar och sköter allt utan att vi behöver lyfta ett finger. Passade oss perfekt, då vi är något less på att ha dåligt samvetet då vi knappt hinner med att tömma gräsmattan innan nytt fallit.

I fredags kom de, två personer, la ut presenning under träden, klättrade upp, skakade lite och fyllde därefter sina kärl med den färska frukten. Många äpplen försvann, både de som redan fallit och de som skakades ner. Tack säger vi!

Finns tillfällen när överraskningsmoment inte är okey

Under en längre tid har jag och mannen plockat nedfallna päron med klasar av getingar. De slöa insekterna har haft fullt fokus på frukten och knappt brytt sig. Under vår första sensommar funderade jag inte om utan när någon skulle ilskna till och sticka mig men när inget hänt så har undertecknad totalt slappnat av, det är ofarligt att plocka fallna päron.

Vad som inte är okey är att överraska ...

Igår morse skulle jag som vanligt låsa ytterdörren. Upptäckte i ögonvrån att något hade fastnat i mitt utsläppta hår. Kanske ett löv eller någon form av skräp som virvlat i luften?

Drog med högerhanden genom håret och kände hur det brände till. En geting ...

Tydligen har vi ett litet getingbo strax över dörren, ett som för mig var en nyhet. Lillfingret svällde direkt och en pulserande känsla spred sig genom fingret. Vad kunde jag göra? Ingenting ... annat än stå ut.

Nå, hur var konserten och gårdagskvällen (undrar du kanske)?!

Tackar som frågar, den blev oerhört lyckat, först middag men flera vänner och därefter Doors Alive. Magiskt bra nostalgitripp! Vi hamnade mitt framför scenen, dansade oss genom spelningen och sjöng med. Det var en mycket nöjd Mia som tog nattbussen hem.

The Doors Alive

Idag blir det fredagsmys och party i ett (främst efter jobbet) 

En darling till vän och undertecknad ska ses på stan, äta, ta en öl (eller fler) och sen gå på konsert ... med andra ord blir det en helkväll och jag längtar!

När vi var strax över 20 upptäckte vi att båda gillade Doors och deras musik, vilket i sig var ovanligt eftersom vi egentligen tillhörde fel generation.

Under en tågluff besökte vi den enormt stora kyrkogården Pere Lachaise i Paris och hittade en liten samt ytterst intetsägande gravsten inklämd bland betydligt större och kändare celebriteters.

Nåja, hur som helst så var det då, ikväll ska vi se och lyssna på ett coverband som sägs både låta samt se ut som det ikoniska bandet, vilket blir en nostalgitripp och hur kul som helst.

The Doors Alive

Oanade förmågor

 

Jag kan bita i mina stortår ... precis som jag kunde när jag var väldigt liten, typ som alla babiesar kan. Nyttan av detta? Vet inte riktigt. Tyder på bra rörlighet vilket jag är tacksam för.

Har andra kunskaper som är lite udda till exempel så kan jag sopa uppför. Vad då, kanske du tänker, det är väl inte svårt. Nä inte om du enbart sopar i uppförsbacke. Jag sopar uppför och över en tröskel, ungefär som en minitrappa.

Av vilken outgrundad och konstig anledning håller jag på med denna typ av sopning?

Ett enkelt svar, vi har katter. De hade tidigare sin låda i en gamla städskrubb. Kattsanden hamnar utanför och eftersom vi inte dammsuger varje gång katterna besökt sitt badrum så står det en liten bordssop med tillhörande skyffel bredvid lådan. Sanden hamnar förståligt nog runt och nedanför tröskeln.

Är ganska imponerad över mina ovanliga talanger, kanske borde lägga till dessa på ett eventuellt CV?

• Kan bita i mina båda stortår
• Kan sopa uppför mindre trappsteg
• 
  

Ha en bra dag!

Ibland förvånar jag till och med mig själv!

Igår gjorde jag något som antagligen inte kommer att bli en vana, jag ställde klockan på 05:00 och när den ringde så drog undertecknad på sig träningskläder för att ta en löptur.

Jag var knappt vaken och det var nästan mörkt, i alla fall skymningsljus vilket betydde asfalt istället för skog, dessutom regnade det ...

Helt allvarligt så var det skönt och känslan att få duscha och sen äta frukost med mannen en timme senare väldigt nice. Ingen stress, hann till och med lägga mig på sängen och mysa med katterna innan det blev dags att gå till jobbet.

Kände mig nöjd, jag hade gjort det där jag inte trott och mådde därför extra bra men om detta sker fler gånger är ytterst osäkert. Mörkret är på ingång och kylan, att stiga upp mitt i natten för att springa kommer att bli mindre och mindre lockande.

Men ... vem vet? Kanske - kanske inte?

 

Vill att det goda ska segra, precis som i sagan

Jag har svårt för människor som är beräknande, som skapar intriger bara för att något ska hända och som skyller ifrån sig. Kan jag välja så vänder undertecknad på klacken och går därifrån.

Vad jag däremot beundrar är de som utan att förvänta sig något tillbaka handlar utifrån sitt hjärta, de som agerar empatiskt och osjälviskt. De som ger för att de har möjlighet, som delar med sig och som stöttar. 

Det goda - det onda, finns det?

Kollar just nu på en serie och upptäcker hur störd jag blir när samma personer återkommande förstör och bryter ner människor för egen vinning. De kommer undan, får fortsätta och den "snälla" (tolka inte detta som den mesige) vilken följer regelverket hamnar i blåsväder. Märker att jag drömmer om och faktiskt mår dåligt över skitstövlarnas makt, att jag vill sluta titta samtidigt som det är svårt att ge upp ... vill att det goda ska segra precis som i sagan.

Mångas verklighet påminner mer om seriens intriger än om de gamla sagorna. 

Själv har jag gjort slut med de energitjuvar som funnits i mitt liv så tillvaron känns förhållandevis lugn, trygg och stabil, kanske är det därför jag blir så störd?

Kommer att se klart serien då jag vägrar ge upp tanken att godhet föder mer godhet och att tvärtom är fel väg att gå. What goes around - comes around eller som du bäddar får du ligga

 

Minus en ...

Intensiv ... avkopplande ... värdefull ... effektiv ... jag beskriver vår helg. 

Idag flyttar Lejonkungen. Mannen har dagspasset (läs efter lunch) med skåpbil, möbler, växter samt flyttkartonger medan jag är inbokad kvällstid. 

För vilken gång i ordningen sonen lämnar oss är oklart men allt är som det bör vara. Härligt och lite sorgligt (det sista för oss föräldrar eller i allafall för mig). 

Lägenheten är bra planerad och inte hans egen, den hyrs i andra hand vilket just nu passar Lejonkungen samt det "plus" att den ligger mitt inne i stan. Nära till allt.

Vem vet var han hamnar om ett år, då när forskartjänsten upphör? 

Nu är nu och vi är glada att sonen fått jobb (i stan) och inte drar till andra sidan jordklotet. Vad som händer om ett år återstår att se?

Vilken tur att det finns mostrar!

Astronauten är lika van som undertecknad (var under min uppväxt, samt åren efter/innan jag gifte mig och fick barn) att klara sig själv. Han har föredragit "självständigheten" framför att be om hjälp/bli curlad. Igår sprang han Stockholms halvmara. 

Vi har aldrig stått i målfållan, aldrig någonsin, däremot har mannen full koll digitalt. Varvtider, väderlek, status och målgång. Vi pratar innan och efteråt men har hittills inte varit på plats.

Vilken tur att det finns mostrar!

Ena syrran befann sig i huvudstaden och jag informerade om att A skulle springa, hon såg då till att vara vid målgången tillsammans med As kusin samt son. Överraska.

Tror att jag känner Astronauten så väl att jag vet att den lilla stunden, det mötet betydde massor. De hann träffas, om än helt kort och växla några ord. Blod är tjockare än vatten och vi är släktkära, så bättre en moster/kusin/kusinbarn i målfållan än frånvaron av föräldrar.

Tack älskade syster för att du är där jag inte var 

... när natten slinker undan

I den tidiga morgonen mellan dag och gryning har denna vecka ett magiskt ljus lagt sig över ån. Sommarvärmen är tillbaka. Luften är kallare än vattnet när natten slinker undan och dimman långsamt släpper greppet just när solen stiger.

Naturen är oerhört vacker och jag förundras över dess skönhet. Tänker att det är lycka att få vara en del och se hur dagen vaknar till liv ... då innan värmen åter smeker huden och alla andra vaknar.

Att få vara i allt det stora, i mig själv och starta dagen just så som det är möjligt balanserar så väl mitt inre som mitt yttre. Trötthet rinner bort och eventuell stress släpper, kvar finns ren energi och välmående.

Att få sommaren tillbaka är en gåva och jag tänker njuta varje sekund!

Trött men "lycklig"

Huvudet upp och fötterna ner så är känslan när helgen närmar sig. Jag älskar mitt arbete samt mina kollegor men längtar just nu efter två dagar hemma. Behöver vila huvudet och släppa jonglerandet av bollar. 

Landa. 

Visst är trädgården full av fallfrukt som är svår att blunda för men emellanåt kan vi titta åt ett annat håll. Mannen har lovat att plocka det han hinner, så tar vi resten i morgon.

En sak i taget.

Nu är det dags för min tidiga morgonpromenad (i sommarvärme!!!) och därefter påbörja slutspurten inför helgen. Kan sammanfatta veckan så här: trött men lycklig.

Uppdatering

Under en veckas tid har det varit intensivt och hektiskt på det campus jag arbetar på, det är roligt med alla nya studenter, både utländska och inhemska men också "tröttande".

Ständigt är det något som sker (eller inte händer enligt plan), många bollar jongleras och stunder när vi hinner sitta ner i lugn och ro är få (om de överhuvudtaget existerar) men sammantaget är känslan god.

Studenterna är glada, nyfikna, tacksamma och "skötsamma", de följer riktlinjer och råd även när de är totalt vilse i sin nya miljö. Jag blir glad. En energi av positivism och förväntningar fyller området.

Samtidigt är undertecknad också trött. Intrycken är många och det kostar på att försöka vara steget före men ...

Bäst att njuta av den goda stämningen och sommarvärmen som återvänt, om någon vecka blir det lugnare igen, då när de flesta landat på sina program eller kurser.

Nada ...

Pausar bloggen idag, fanns ingen tid att skriva något ... eller det fanns det men undertecknad prioriterade annat 😜

Önskar dig en skön och bra septemberdag!

Hur länge kommer jag att tillåtas "hålla på"?

 

Att plocka fallfrukt, typ våra saftiga och goda päron är inte helt enkelt, i alla fall inte om du ogillar getingar. Den söta doften drar till sig insekterna och de tackar aldrig nej till ett sött mål mat.

Redan på gräsmattan hänger de i klasar på varje päron och trots att jag stör deras njutning så låter de mig hållas, emellanåt undrar jag hur länge?

Jag förstör, i bästa fall kastas päronet i vår egen kompost och då kan getingarna fortsätta kalaset, i annat fall får de snällt hänga med till den back, vilken används som mellanstation. Tredje anhalt är att bli lastade i bilens bagageutrymme med filt som lock för att senare anlända till återvinningscentralen. Filt av och svärmar av getingar undrar var de hamnat?

När alla backar tömts i containern för fallfrukt (ska bli biogas) så väljer fortfarande getingarna sin mat, svärmar över den enorma plåtlådan, landar på toppen av fruktskatten och kalasar.

Frågan är hur länge jag tillåts lyfta päron med tjugo getingar, bära backar med femtio stycken irriterande insekter innan någon kommenderar "anfall!"?

Tur att undertecknad inte är rädd ... eller är det kanske dumt? Återstår att upptäcka.

Energin tog ut en semesterdag

Igår drabbades jag av något som är ovant  för mig, massiv trötthet. Träningsvärken var dessutom värre än tidigare och undertecknad antog därför att dessa två ting slog ut mig för att meddela att söndagen ÄR en vilodag.

Nu ska det ärligt erkännas att vi kollade poolens vattenkvalité, plockade fallfrukt, fixade i trädgården samt att den surdeg som förberetts behövde bakas så vilan bjöds in först under eftermiddagen. Då mindes jag vaccindosen, den som inte skulle påverka allmäntillståndet. Mindes också att en pytteliten fästing plockats bort från min magen precis innan jag somnade (var nu den kommit ifrån??? Blåbärsbusken på tomten?)

Mannen konstaterade att det borde vara vaccinet som gjorde mig matt och orkeslös, inte träningsvärken och magkänslan viskade att han hade rätt.

Jag påverkades inte av coviddoserna men den mot TBE? Kan det vara så att det fanns mer att arbeta med för vaccinet i kroppen, trots allt har undertecknat plockat bort ett par fästingar? Vem vet.

Vi beställde sushi (orkade inte laga mat) och chillade och på kvällskvisten piggnade jag till, så gissningen är fortfarande att dosen som gavs i vänsterarm påverkade mig mer än någon trott.