Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

 

"På vår gata i stan ..." (vet att vi inte bor i city längre men du förstår vad jag menar) är det fullt med fruktträd. På vår lilla tomt så har vi sju stycken!!!

I år är dessa fulla med frukt. Träden dignar av godsaker. Vi lever i ett överflöd. På gott och ont.

Grenar har brustit på päronträdet på grund av tyngd och torka. Jag har varit allvarligt orolig att trädet skulle dö med tanke på de öppna sår det fick efter brotten men än så länge står det stadigt och låter päronen växa sig stora och saftiga.

Vad vi brottas med är fallfrukt. Varje morgon är gräsmattan full av ruttnande alternativt mogna äpplen och päron. Skatorna jublar. Getingar kalasar och i komposten bor en svärm av blomflugor.

Efter att ha arbetat en hel vecka så låg vi efter med trädgårdsarbetet, detta innebar två turer till sopsorteringen. 22 backar fyllda med äpplen och päron! Vid det första besöket så var kärlet för fallfrukt nästan tomt men då jag återkom en eller två timmar senare så var det överfullt. Säger en hel del.

En grön gräsmatta igen ... någon timme. Faller frukt konstant så arbetet har inget stopp, fick ihop ytterligare en låda på eftermiddagen men den får just nu bo bredvid komposten.

Allt ovan skrevs 2018 i september ... kan konstatera att läget är identiskt detta år. Vad som just nu skiljer är att vi dels har en korg på staketet där vi erbjuder gratis frukt samt att vi fick en förfrågan om att skänka äpplen till ett nystartat företag. De plockar, mustar och sköter allt utan att vi behöver lyfta ett finger. Passade oss perfekt, då vi är något less på att ha dåligt samvetet då vi knappt hinner med att tömma gräsmattan innan nytt fallit.

I fredags kom de, två personer, la ut presenning under träden, klättrade upp, skakade lite och fyllde därefter sina kärl med den färska frukten. Många äpplen försvann, både de som redan fallit och de som skakades ner. Tack säger vi!