Igår åkte jag bergochdalbana känslomässigt. Kände mig otillräcklig. Nybörjare ut i fingertopparna och med alldeles för lite kunskap för att överhuvudtaget få utföra vissa arbetsuppgifter ...
Nej, ingen var dum mot mig. Ingen beklagade sig eller lät undertecknad förstå hur frustrerade de eventuellt var över att jag faktiskt gjorde "fel"snarare tvärtom, känslan la jag på mig själv.
I fredags hjälpte jag till att boka om undervisningssalar (kan vara både knöligt och pilligt). Igår fick jag ett mejl om att jag dels lyckats dubbelboka (inte det värsta) men att jag i min iver eller okunskap lyckats avboka salar åt kurskollega?!
.JPG)
Oj ... Hade jag? Inget minne av detta men eftersom undertecknad är under upplärning så lägger jag mig på rygg och visar strupen ... det var säkert jag. Vidare så är det allmänt känt att jag lär mig av misstag och att "göra om för att göra rätt" är mitt signum. Önskar att det inte vore så.
Jag gjorde om och det blev rätt men känslan när undertecknad läste mejlet, den att jag lyckats skapa problem istället för att lösa satte sig under huden. Tänkte att någon annan, någon mer begåvad och kunnig kanske borde ta över?
Kastade jag in handduken och bad om hjälp? Nej, då lär jag mig inte, löste istället fler bokningsuppdrag och hoppas att de är okey. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar