Astronauten är lika van som undertecknad (var under min uppväxt, samt åren efter/innan jag gifte mig och fick barn) att klara sig själv. Han har föredragit "självständigheten" framför att be om hjälp/bli curlad. Igår sprang han Stockholms halvmara.
Vi har aldrig stått i målfållan, aldrig någonsin, däremot har mannen full koll digitalt. Varvtider, väderlek, status och målgång. Vi pratar innan och efteråt men har hittills inte varit på plats.
Vilken tur att det finns mostrar!
Ena syrran befann sig i huvudstaden och jag informerade om att A skulle springa, hon såg då till att vara vid målgången tillsammans med As kusin samt son. Överraska.
.JPG)
Tror att jag känner Astronauten så väl att jag vet att den lilla stunden, det mötet betydde massor. De hann träffas, om än helt kort och växla några ord. Blod är tjockare än vatten och vi är släktkära, så bättre en moster/kusin/kusinbarn i målfållan än frånvaron av föräldrar.
Tack älskade syster för att du är där jag inte var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar