Vi har en tillfälligt inneboende, bara så där. Absolut inte planerat, det hände och det känns helt rätt.
Livet svänger och plötsligt behövde en medmänniska någonstans att ta vägen för ett par dagar. För mig och mannen fanns ingen tvekan, utan att ha pratat med varandra så tänkte och handlade vi helt lika. "Välkommen hem till oss!"
Faktiskt känns hela situationen bra, vi gör skillnad för en annan människa. I like it!!! Upptäcker dessutom vilken kick jag får av att öppna vårt hem. Jag mår bra!
Kanske en egotripp? Vem vet. Känslan är annorlunda. Att få visa omtanke, att välja att lyssna utan att förvänta sig någonting tillbaka och att faktiskt inte bry sig om anledningen till den utsattes problematik. Det räcker för oss att veta att personen går igenom en tuff period, om det är meningen att vi ska få veta så kommer han/hon att berätta.
Vilken gåva det är att få göra gott. Att få bry sig om någon du egentligen inte känner bara för att du har lust och inser att det är det enda rätta. Du växer som människa och får massor av energi.
Jag mår verkligen bra av detta och ser situationen som en present. Plötsligt växer mammagenen och jag hittar motivation att göra sådant som jag i vardagen tycker är mindre roligt.
Så om detta är en egotripp så tackar jag för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar