För två dagar sen hade det gått två veckor, min Kombucha är klar! Har precis tittat till den och är redo att häll upp teet på flaska.
De slajmiga manetliknande svamparna avlägsnas och finns som grund för ny sats, ett nytt antiseptiskt te. En sorts surdeg att dela med sig av, så var så god att hojta om du vill ha.
Den här sortens experiment passar mig perfekt, lite arbete inledningsvis för att sen bocka av dagarna och tålamodigt vänta på brygden att fixa sig själv. Inget rörande, inget byte av kärl och inga fler ingredienser att tillsätta. Den enda risken som finns är att jag glömmer bort vad jag väntar på ...
Så hur svårt kan det vara?
Inte alls, lätt som en plätt, minimal ansträngning som ger hög utdelning. Känner mig som Klas Klättermus, han som var extremt lat men socialt trevlig. Bjöd på en visa, ett skämt eller sin absoluta närvaro i stunden mot ett mål mat, en lånad säng eller närvaron på en trevlig fest (när alla hans vänner slet för att få tillvaron att gå ihop).
Nu hoppas jag i och för sig att mina vänner INTE tänker på mig som en "oinbjuden fripassagerare"
Lat kan jag vara men det drabbar enbart familjen haha ... de är vana. Att vila är en viktig aktivitet, mycket viktigare än skinande rena golv, nytvättade fönster eller bulldoftande kök.
Så hur svårt kan det vara?
Inte alls svårt ... utom möjligen att få mannen att frivilligt smutta på mitt annorlunda te!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar