En häftig och spännande ny bekantskap

Det är som det brukar vara med mig, 100% framåt för att det är så oerhört roligt och sen (efteråt) soffläge. Min kropp vill vila, den vill inte göra några knop alls och det är helt okey.

Igår hade vi en gästlärare i Yogahusets studio och denna gång var det ingen mindre än Hellcat. En tuff och svettig vinyasa flow klass utlovades. Fyllda av nyfikenhet klev vi in genom dörren och rullade ut våra mattor.

Hon började med att skrämma upp oss, så där lite kärleksfullt. Vi skulle få arbeta hårt och ingen "skulle kunna allt", meningen var att utmana oss själva, att försöka och att våga prova.

Åh, I love it!!! Tuffa lärare som är tydliga och får mig att steppa ut ur min comfort zone. Som piskar på samtidigt som de instruerar och förklarar. Pusselbitar faller på plats och kroppen svarar.

Det är så lätt att hänga lite i olika asana, där rörligheten finns, att fuska för att det är bekvämare ... men det kunde vi glömma idag! Hellcat såg och fick oss att göra om, att göra rätt.

Svetten rann, musklerna arbetade på maxnivå och jag njöt. Helt plötsligt kunde jag flyga! Fick äntligen till en armbalans som jag nästan klarat av under lång tid. Wow! Tack. Kroppen hittade in i linjeringen och allt jag förstått men inte fått till föll på plats.

Men vad kunde jag inte? Här är några exempel:

• Har utvecklingspotential (haha) när det gäller rot och maglås. I båten får jag kämpa när jag ska ner med rygg och ben och sen upp igen (magmusklerna behöver trimmas än mer,  att komma upp utan att sätta i händer, ta fart eller tappa position). 
• Att lyfta mig själv på raka armar i sittande ställning (mina armar är korta men återigen är det mag och rotlås som är lösningen)
• Rakt ben (det lyfta) i Bird of Paradise 
• Helt raka armar i Tranan

De 75 minuterna gick fort och jag längtade redan efter mer ...

Tack Julia för att du gör min praktik så spännande! Tack Hellcat (längtar till du kommer tillbaka!) och tack alla härliga yogavänner som svettas och skrattar med mig.

Igår eftermiddag insåg jag hur mycket jag tagit ut mig, mer att jag förstått. Kroppen gick på sparlåga ett par timmar, vilket var helt okey.

Soffläge, tunga ögonlock och välbehag, med ett stort leende på läpparna så flöt jag med, för vila är en underskattad aktivitet.