Kombucha, smaka på ordet, känns runt och mjukt.
Jag har nyss blivit "mamma" till en plastpåse med en kombucha svamp i. Kan jämföras med en surdeg, så länge du föder den så växer den. Målet är ett eget kombucha te.
Jag har bryggt te, låtit det svalna under en arbetsdag och sen tillfört socker samt min kombuchasvamp. Nu återstår enbart tålamod.
Under två veckor ska innehållet i tillbringaren gotta till sig, under tiden bockar jag av dag för dag i vår kökskalender.
Svampen liknar en manet, något som nästan ser "mänskligt" ut, en slemmig biologisk organism. Påminner mer om mögelsporer som växer i saft eller sylt ... sånt som jag ALDRIG skulle varesig äta eller dricka frivilligt.
Men ... nu vet jag att denna svamp gör nytta, jag har testat och tycker till och med att teet är någolunda gott.
Mannen är skeptisk. Han står inte först i kön för avsmakning. Återstår att se om jag får bjuda honom på en hutt när teet väl är klart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar