Hur trött kan man vara? I skrivande stund är jag allt annat än pigg ...
Mannens brustna blindtarm är en lång följetång, den har till och med gjort mig smått förbannad för en timme eller så. Inte arg på mannen eller den bortopererade blindtarmen men på hela situationen.
Härom kvällen skrevs han ut, den intravenösa antibiotika han fått direkt i blodet behövdes inte längre. Dubbla doser av stark penicillin ordinerades och trots att mannen var både svag och orkeslös (eftersom han inte ätit sedan fredag kväll) så tyckte någon läkare att det inte längre fanns någon anledning för min älskling att stanna kvar.
Jag ville att han skulle komma hem, mannen längtade efter sin säng men i det tillstånd han befann sig så funderade vi båda om det verkligen var den smartaste lösningen?
Utan näring fungerar inte kroppen, den blir som en bil utan bensin/disel/el. Enkel matte.
Nu spelade matematiken ingen roll, allt handlar om ekonomi ...
Jag sjunger högt: "let the sunshine in ..."
Visade sig att vår magkänsla stämde. Hemgången genomfördes för tidigt. Morgonen efter fick vi ringa efter taxi. Uttorkad och svimningsbenägen, tillståndet krävde mer medicinsk kunskap än jag kan erbjuda.
Ny dag på akuten och äntligen en läkare som tog sig tid att följa upp och gå utanför ramarna! Fanns inga platser men hon fixade och valde att gå på allmäntillståndet. En dag att hämta energi och ladda batteriet med dropp. Ny skiktröntgen. Hjälp att inse att blåbärssoppa är good enough i kombination med stark penicillin.
Tror att mannen är starkare idag! Igår var igår och dagarna innan är historia. Nuet är här och idag blir en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar