Säg förlåt när du menar det

Livet går inte alltid på räls, det innehåller inte enbart solsken och lycka ... inte för någon. Jag tror därför att det är en styrka att våga visa sig sårbar, att erkänna sina brister och sin otillräcklighet.

Jag har haft en släng av självifrågasättande. Räcker jag till? Är jag okey?

Jag vet svaren och i normala fall har jag lätt för självboost men inte just nu. Kanske är ett av svaren att jag arbetat för mycket och återhämtningen fått stå på vänt? Kanske är det livet som testar mina gränser? Spelar ingen roll, att ta hand om mig själv är mitt ansvar ... och jag gör så gott jag kan.

Mitt i allt ihopa så har jag lyckats såra en vän, något som jag mår extremt dåligt av eftersom det aldrig varit min mening. Att i det läget känna sig dålig är enkelt MEN vad hjälper det?

Tror att vi rett ut soppan, den fjäder som förvandlades till en höna. Jag uppskattar när människor är raka, som min vän. När frågor hamnar på bordet och kort synas. 

Kommunikation är svaret på mycket.

Vänd blad i boken och börja om från början. Ta ansvar för dig själv och dina handlingar, enkelt sagt kan vara svårare i verkliga livet. 

Gör om ... gör rätt. Säg förlåt både till andra och till dig själv (och mena orden du uttalar).

Ha en skön söndag!