Jag har lockigt hår. Humörshår. Det betyder att det kan se olika ut, beroende på väder och vind samt naturligtvis hur jag och min kropp mår ... samt inte att förglömma hur LÅNGT det är.
Med andra ord så är håret emellanåt krullig och andra dagar nästan rakt.
Jag har lärt mig att mitt hår gör som det vill, ett vilt och ibland vackert svall som inte låter sig tämjas. Klippta frisyrer går bort, fungerar helt enkelt inte, jag har försökt. Bäst trivs mitt hår när det får vara något uppklippt och långt.
Själv föredrar jag en längd som fortfarande tillåter att kalufsen samlas ihop till en dubbel hästsvans = knut mitt på huvudet, för om de vilda får fritt spelrum så tar det över och är över allt!
Nåja ... upptäckte en lustig grej.
Jag har fejkfransar (det är ingen nyhet och inte heller upptäckten). Av ren lathet och fåfänga så fixar jag mina fransar en gång i månaden. Det kostar en slant men är något som jag unnar mig ... bara för att jag är värd detta. Annars är undertecknad billig i drift, shoppar sällan och har inga dyra vanor. Så fransar och massage är presenter från mig till mig.
Tillbaka till min notering.
Efter allt bad under den senaste veckans värmebölja så har jag upptäckt att mina "fejk fransar" är lika vilda som mitt hår!?! Men ... de är ju inte ens släkt?
Värst var det efter dygnet på brorsans land då jag badat i en havsvik. Fransarna spretade åt alla håll och hur jag än borstade dessa så vägrade de infoga sig och följa någon regel. Resultat: jag ser rufsig ut.
Borde inte påklistrade fransar vara formbara? Eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar