Vi bor väldigt naturnära samtidigt som det är promenadavstånd in till city. På ett sätt skulle jag vilja påstå att vi har det bästa av det mesta. Visst händer det att jag tänker på hur nära det var till jobb tidigare och att det varken behövdes bil eller cykel.
Men nu under året som bjöd på corona så är vi både nöjda och tacksamma över den plats, det hem och den trädgård vi äger.
- Att få ta den där skogspromenaden varje dag (eller löpturen).
- Greppa sekatören och klippa rent
- Sitta mot husväggen och lapa september månads kanske sista värmande solstrålar
- Plocka in frukt, grönsaker och köksväxter från egen trädgård.
- Gå ut i morgonrock och sandaler för att hämta morgontidningen (oavsett årstid)
- Höra tuppen gala
Ja du läste rätt, en tupp gal varje morgon, inte kl 07 men runt nio. Första gångerna vi hörde honom kändes det exotiskt. Vi bor i ett litet hus med grannar runt ikring, mer eller mindre inne på SLUs område. Campus ligger runt hörnet och på andra sidan allmänningen finns studentbostäder.
Härom dagen när jag närmade mig hemmet efter en lång morgonpromenad så mötte jag tuppen och ett gäng hönor. De var ute och spatserade på gång- och cykelbanan! Antingen så får de gå fritt eller så hade de rymt? Vem vet?
Frigående höns ... på riktigt.
Den fina kunskapsträdgården ligger inte långt ifrån ett av de röda husen där hönsen har sitt hem men att de skulle leta sig ut mot universitetsbyggnaderna och studenter i rörelse verkar underligt. Eller?
Ändå coolt, att möta gänget. Hej, hej, sa jag och promenerade hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar