Två katter i ett drag

Jag har fått klappa Audreys svans!!!

Det är sant, på riktigt. Eller så här var det: Våra små älsklingar låg som vanligt ihopkurade tätt tillsammans när jag kom hem efter att ha undervisat ett par kvällsklasser i yoga. De är så oerhört fina så jag har svårt att låta bli. 

Satte mig ner vid soffan och lät Stanley nosa på min hand innan jag började klappa honom. I detta skede drar alltid Audrey. Blir rädd? Eller vill inte vara med, i fall att ... Denna gång vred hon hela kroppen bort ifrån mig, redo att retirera men låg kvar. Den lilla damen hade dock glömt svansen som låg dekorerad som en sjal över Stanley.

Vad sjutton tänkte jag och smekte S rygg samtidigt som As svans fick en del av beröringen. Ingenting hände. Fortsatte därför att smeka, hela tiden över svansen och ryggen, två katter i ett drag. Lilla A låg alldeles stilla och jag visste att hon kände min hand.

Kanske var det tryggheten från Stanleys kropp som gjorde skillnad? Kanske är det på detta vis vi bör närma oss? Vem vet? Oavsett så klappade jag As svans i säkert en minut och det finns ett vittne, Stanley.