måndag 21 september 2020

När huvudet inte riktigt vet vad fötterna sysslar med

Det blir inte alltid som tänkt men på något sätt löser sig det mesta. Delar med mig av ett fem år gammalt blogginlägg igen, bara för att jag kan och för att det är ganska "roligt"



Lördagen den 19 september 2015

Den ofrivillige yogaklottraren

Ibland står jag inte så högt i kurs hemma. Min man suckar och säger att leva med mig är som att ha ett litet barn, faktum är att emellanåt så förstår jag honom. Även om jag just i denna situation hade mer otur än tur.


Vi har haft gröna streck på klädkammardörren i hallen. Jag märkte dessa för någon vecka sen och undrade vad sonen hade gjort? Ett slags svagt klotter i form av något som såg ut som kritstreck, högt och lägre på dörren. Han måste omedvetet kommit åt dörren med en penna eller?

Måste ta ett snack med sonen tänkte jag och tittade av någon anledning ner på mina fötter. Mörkgröna tånaglar hälsade glatt på mig och nu började jag ana att sonen var oskyldig.
Det var enkelt att lägga ihop nagellacket med dörren och inse att boven i dramat, den ofrivillige klottraren var jag!

Men hur undrar du kanske?
Säger bara Power intensive, min yogautmaning. Jag tränar handstående, bryggor, plankor och hundar även mot vägg, ja eller fram till nu mot vitmålad klädkammardörr.


Denna lördags förmiddag upptäckte mannen strecken. Jag sa som det var, att det nog är mina tånaglar som klottrat lite. Han stönade "Du är ju som ett barn...tänker du inte?"
Mannen började skura, putsa och gnida med alla sorters snällare medel, inget hjälpte. Jag hämtade nagelborttagningsvätska och han skakade på huvudet och menade att även dörrfärgen skulle försvinna.

Det blev en promenad till färgbutiken där jag sa som det var och tjejen som expedierade mig plockade fram en slags mirakelsvamp. "Blöt med lite vatten och gnugga" sa hon. Mannen såg yttest skeptiskt ut men lät mig köpa svamparna. Nu har jag fått bort klottret men tyvärr även lite av den blanka ytan. Stämningen är något bättre hemma men jag får INTE göra handstående mot klädkammardörren längre...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar