För exakt två år sedan hände något som innebar 1,5 års uppehåll. Jag behövde sörja klart, bearbeta och låta allt landa. Att ersätta och "byta ut" var inget alternativ.
Vi förlorade Tiger ...
Idag ser livet annorlunda ut. Nya tassar trampar runt. Vi formar vår tillvaro tillsammans med Stanley och Audrey, vilket är både likt och olikt våra tidigare erfarenheter. De nya är inte mindre älskade än deras företrädare, vi har precis påbörjat vår gemensamma resa men de tidigare som Tiger kommer aldrig att glömmas. Var och en av de katter som hängt med oss har egna relationer till var och en av oss. Dagens blogg är/var mitt minnesord över Tiger
R.I.P Tiger
En personlighet. Stor, randig, äventyrslysten men enligt mannen feg. Jag skulle vilja omformulera och säga streetsmart. Varför slåss när det räckte med att lägga sig ner och studera sin motståndare?
Vår egen Zlatan som dribblade med allt som rullade, även öronproppar. Katten som aldrig godkände flytten från landet in till innerstan, som rymde upp på taket så fort han hittade lagom stor glugg men som alltid kom hem igen.
Den av våra katter som varit mest noggrann med att hälsa familjen välkommen hem, så till den milda grad att han kom galopperande över fälten för att hinna fram till garageuppfarten innan vi klev ur bilen så att vi skulle kunna säga hej. Var vi för upptagna eller stressade så sprang han vidare till bron ... sen kom tassen på benet, blicken och jamandet som betydde: Här är jag. Hej!
Vår jamande pälsboll som förlorade sin hörsel och kompenserade med att jama ännu högre. Min väckarklocka.
Finns så mycket att skriva om Tiger att det skulle kunna bli en hel bok men det som är säkert är att han kommer att vara saknad.
Huset är tyst och tomt. Källarfönstret som blivit Tigers privata ingång (öppnas om man jamar tillräckligt högt och länge) kommer för alltid att påminna oss.
Ingen katt som ligger på trappan och väntar eller sitter vid altandörren och spanar.
Tack Tiger för allt, för att du berikat våra liv och för att vi fick tillhöra din flock, vara dina människor. Love you forever!
Finns så mycket att skriva om Tiger att det skulle kunna bli en hel bok men det som är säkert är att han kommer att vara saknad.
Huset är tyst och tomt. Källarfönstret som blivit Tigers privata ingång (öppnas om man jamar tillräckligt högt och länge) kommer för alltid att påminna oss.
Ingen katt som ligger på trappan och väntar eller sitter vid altandörren och spanar.
Tack Tiger för allt, för att du berikat våra liv och för att vi fick tillhöra din flock, vara dina människor. Love you forever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar