"Du följer med mig!"

Det finns stunder och tillfällen när jag behöver tacka andra, framför allt de gånger när undertecknad inte får tummen ur, trots att något både kan vara angeläget och viktigt.

I veckan meddelade Lejonkungen att han bokat vaccinationstid för TBE. Han tittade på mig och sa att om det är någon som bör se till att ha fullt skydd så är det jag ...

"Du följer med mig", sa han och meddelade dag samt tid.

Sagt och gjort, igår åkte vi, sonen fick dos tre och jag dos två. Om ett par månader är det dags för nästa (eftersom jag fyllt 50 blir det fler sprutor). Lejonkungen däremot tar den fjärde 2027.

Så tack till dig som försökt få mig att ta mitt förnuft till fånga och framför allt tack till sonen som sparkar mig i baken och ser till att det inte finns möjlighet att hitta på ursäkter. Tack, tack och tack!

Som förväntat

När kroppen använder muskler som legat i vila så brukar det betyda en sak: träningsvärk!

Japp, den checkade in och viskade: "Så här blir det när du släpper taget",  som om det skulle vara något nytt under solen ...

Det är som om armarna tappat sitt rörelseschema och jag har svårt att böja höger armbåge utan att det stramar. Lustigt att vänster fungerar bättre då båda sidor använts lika mycket? Benen däremot visar inget tecken på överansträngning? Om jag fått gissa innan så hade undertecknat trott att hela kroppen skulle protestera. 

Träningsvärk är dock inte farligt, det gör ont och du känner dig stelare för stunden. Ett tillstånd jag har en form av hatkärlek till.

Nåja, klaga hjälper sällan, vad som däremot gör skillnad är att fortsätta att röra sig, så där lagom så att blodgenomströmningen kommer igång, typ bita ihop och le stort på samma gång. Haha

Så har jag det. Hur mår du?

 

... har ingen lust att göra fler ... på ett bra tag

Vet inte om jag ska skriva om det faktum att alla utländska studenter (ja eller i alla fall de flesta) har dykt upp på campus eller om bloggen ska handla om hemmaträning?

Den sistnämnda har tillkommit denna vecka på grund av att träningsanläggningen nära oss har sommarstängt fram till nästa vecka samt att det inte funnits utrymme i min kalender att springa längre sträckor (eller okey då ... prioriterats).

Efter att ha sprungit hela sommaren så saknar undertecknad  andra varianter av rörelse med fokus på styrka och högintensiv puls. Mina löpturer ger mig uthållighet och kondition men låter främst ben och hjärta arbeta.

I brist på tid beslöt jag att stiga upp i ottan, gå ut till poolhuset, köra tabata alternativt kort högintensivt flöde med burpees, armhävningar och squat x 3. Belöningen efteråt: att simma i poolen och sen äta frukost.

Igår satsade jag på den senare varianten, den som verkligen ger pulspåslag. Halvvägs in i repetitionerna insåg jag hur mycket armstyrka som tappats under sommaren och när allt var klart så kändes armarna nästan bortdomnade, totalt kraftlösa ...

Shit! Träningsvärken borde komma som ett brev på posten ... även om den troligtvis inte anländer förrän ikväll eller möjligtvis imorgon.

Nuläge: alla burpees pausas, har ingen lust att göra fler ... på ett bra tag (haha)!

Gör om - gör rätt, till allt sitter

Jag har påbörjat en utmaning som undertecknad trodde skulle kännas "så där". Den förutfattade meningen var att känslan av motstånd skulle uppstå men att jag självklart förr eller senare skulle lära mig det som krävs.

I början var det invecklat men ändå logiskt, att sitta bredvid och se, lyssna och anteckna var enkelt. Jag trodde mig förstå. Så fick jag läxa och en testvy att leka i. Började och fastnade direkt, anledningen till stoppen handlade ofta om att jag glömde spara på rätt sätt.

I vanliga fall utformar jag ofta en egen manual när nya system eller apparatur ska nötas men faktiskt inte i detta fall. Hör och häpna, undertecknad gjorde/gör som mannen brukar uppmana mig till, jag testar efter den information jag minns. Inte en enda gång har blocket med instruktioner plockats fram, det ligger på sin plats på skrivbordet och är alldeles "osynligt".

Efter att ha gjort min läxa så kom den tillbaka rättad, 3/5delar var rätt, 2/5delar behöves ses över. Vad som missats fick jag själv klura ut. Min kollega hanterar min utbildning på helt rätt sätt, trycker på rätt knappar och plötsligt har jag radat upp ett tiotal bokningar.

Jag gillar problemlösning och plötsligt inser jag att lokalbokning faktiskt handlar en hel del om det och då blir det nästan roligt. Vem hade trott det, inte jag i alla fall!?

Bygga pussel och lösa gåtor har alltid varit sånt som roat mig och NU vet jag att lokalbokning är både snårigt och pyssligt men faktiskt helt okey.

Kostar ingenting men är värt massor

 

                                     

Nu börjar en del av de studenter som pluggar på campus att komma tillbaka (för omtentor). Härom dagen, precis när jag skulle åka iväg för att handla så upptäckte jag en tjej med packning. Två stora väskor med ytterligare väskor ovanpå samt en rejäl ryggsäck. Stegen var långsamma och flera gånger pausades det för att vila eller ändra ställning/grepp.

Jag ropade över allmänningen, ingen kontakt. Stegade iväg, korsade gräsmattan och ropade igen, ingen reaktion. Ett par meter ifrån tjejen kunde jag ställa frågan: behöver du hjälp?

Nej fick jag till svar, det gick bra.

"Men det ser jobbigt ut. Låt mig få dra en av dubbelväskorna", sa jag och sträckte mig efter den närmaste. "Den är tung, bara så du vet", svarade tjejen och jag kunde konstatera att hon hade helt rätt. Blytung ...

Vi småpratade och jag fick reda på att studenten kommit med nattåget och därefter buss. Kunde inte hålla tillbaka utan sa: "Hur fick du av alla dessa väskor från tåget?" 

"Helt ärligt så minns jag inte", svarade tjejen.

När vi rullat packningen hela vägen till hennes dubblett så tackade hon, om och om igen. För mig räckte det att veta att hon kommit fram och slapp dra hela vikten själv, att den unga kvinnan dessutom var tacksam gjorde min dag. Det kostar ingenting att finnas där och stötta men det ger en skön och fin känsla i magen. 

Vem vet, nästa gång är det kanske jag som behöver hjälp? 

Same, same but different

För sex år sedan fick vi extrema mängder frukt, det var det året vi flyttat in i vårt paradis, ungefär samma läge då (med fruktskörden) som nu eller så var det faktiskt mer att ta hand om den sensommaren? Svårt att säga, det är lätt att skarva i efterhand. 

Bjuder på en blogg från augusti 2018, då vårt liv vänts uppochner och kaoset hela tiden höll sig tätt intill. Häpnar dock fortfarande när jag minns det årets päron

På tomten står även ett gammalt och högt päronträd. Under den extremt heta sommaren brakade först en och några dagar senare en annan stor gren och föll till marken med massiva brak, dessa drogs till plattorna vid komposten för att vid lämpligt tillfälle fraktas till sopstationens trädgårdsavfall. På de gigantiska grenarna vimlade det av minipäron, lite större än kart. Trist tänkte jag, att så mycket av skörden aldrig skulle få växa till sig. 

Sårskorporna på päronträdet var väldigt stora och oron att det skulle dö fanns ständigt närvarande. Är det möjligt att överleva när 1/4 knäcks, det är torka och hett?

Igår när jag plockade äpplen så upptäckte jag till min förvåning att de små päronen vuxit till sig och mognat!!!!

Trodde inte detta var möjligt på knäckta grenar. På något sätt har frukten fått näring och kraft att bli just färdiga päron???!!! För mig är detta ett mirakel. Magi! Goda päron med tuff uppväxt som klarat sig själva, typ som maskrosbarn.

Den "uteboende"

Två vilda katter som blivit tama och en rådjursbock som frivilligt flyttat in och tydligen bosatt sig i vår trädgård. Audrey tittar på bocken inifrån och kanske han ser henne? Svårt att säga annat än att katterna har full koll.

Rådjuret sägs bo på alla tomter i kvarteret men vi är skeptiska, de sista veckorna är han här när vi vaknar, under dagen och när vi säger god natt. Han vilar på olika ställen, vid lekstugan, i stora rabatten, vid komposten eller som igår uppe på dammens platå av murgröna och andra växter.

Mat lider han inte heller brist på då äpplen och päron faller från träden.

Antagligen mår råbocken som en prins. Han gör som han vill och vi låter honom vara, säger hej när vi möts och pratar lite. Emellanåt blänger han på oss som om han undrar vad vi gör i hans trädgård???

Så länge som rådjuret inte förstör gräsmattan så är mannen nöjd och att han äter frukt gör ingenting, vi har i överflöd.

När rosorna anfaller

På mina och mannens händer syns sår, några efter mindre eller större stickor, andra mer liknar klösmärken.

Att gallra ur och klippa ner är inget vi gör oskadda. Vi blir bokstavligt talat överfallna av den enorma rosen som vakar över vinbärsbuskarna. Den otämjda härskarinnan som kväver allt i sin väg så hon själv kan växa sig ännu vildare och större.

Spegel, spegel på väggen där ... säg vem som vackrast i landet är?

Lite känns det som att brottas med Snövits styvmoder den onda drottningen vilken inte tål att någon annan får minsta uppmärksamhet eller bekräftelse. 

Visst är hon vacker, ståtlig och magnifik, på sitt sätt, rosen, MEN i min värld så är alla värda lika mycket och ingen får trampa på någon annan! 

Rosen får leva men behöver backa, lämna utrymme och plats för de som nästan kvävts och kastat in handduken. Hemma hos oss arbetar vi för jämlikhet vilket just nu betyder allians med sågar, sekatörer och toppsax/trädsekatör för att hjälpa de svagare att hjälpa sig själva.

Men ostraffat ... nej. Taggarna greppar tag i oss, i kläderna, håret och händerna. Rispar och biter. Lämnar taggar i gåva och skrattar skadeglatt när vi fastnar. Men skam den som ger sig, vi ger inte upp!

Informationsdusch

Vi har möjligheten att lära så länge vi lever och om vi är öppna så finns det alltid något nytt varje dag att ta till oss och memorera. Mina två senaste veckor har erbjudit betydligt mer än en ny kunskap per dag, jag har fullkomligt duschat i information. Troligtvis har undertecknad ökat inlärningskurvan minst tiofalt, vilket inneburit en viss trötthetskänsla. Älskar ändå detta, eftersom jag gillar utmaningar samt känslan att utvecklas. 

Helgen som nu påbörjats är sååå välkommen. All ny in put behöver få möjlighet att sjunka in och lagras. Jag loggar ut och checkar istället in i hemmalivet för att vila samt batteriladdning, balans är A och O för mig.

Önskar dig en skön lördag och att den blir precis vad du behöver samt hoppas på!

Nej ... men ... hallå? Varför?

Dagens inlägg handlar om något som sas för flera år sedan, inte av mig utan till mig och som undertecknad reagerade på samt funderade över. Ett uttalande som lika aktuellt idag som då.

Allt skedde i en paus mellan min egen och klassen som precis genomförts, det bjöds på fika, minglades och småpratades. Jag hälsade på en manlig yogalärare som sa mer eller mindre direkt sa någonting som provocerade mig:

"Fler borde bränna ut sig!"

Nej ... men ... hallå? Varför?

Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.

I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.

Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar både på jobbet och när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.

Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.

Konsten att dra i handbromsen

 

                         

Idag tänker jag bjuda på ett gammalt blogginlägg. Sammanfattningsvis så är slutsatsen att jag lärt mig en del genom åren. Undertecknad är också medveten om att när stressnivån stiger (fast känslan är full kontroll och ingen stress 😂) och det är på tok för många bollar i luften att jonglera DÅ är det inte bra att vara snabbtänkt, det kan bli fel ... och ofta är det bättre att tänka efter före! Så för guds skull härma inte mig 😂😜😂

När jag arbetade som visual merchandiser (VM, vilket betyder dekoratör/stylist) i trendig modebutik, så fick vi en dag i uppdrag att skicka en del kläder vidare till de större butikerna i Stockholm och i Göteborg. Jag hade på telefonen pratat med min Sverigechef och blev eld och lågor.

Vårt gigantiskt stora lager var överfullt och det kändes som en vinstlott att bli av med några av kapporna. Jag tog rulltrappan upp till övervåningen, gick igenom vår outlet och öppnade sen dörren in till lagret. I ett hörn stod en traditionell kundvagn som jag raskt började fylla. Eftersom jag är lat så öste jag på. Vagnen blev snabbt rågad och ett berg av vita kappor var allt som syntes.

Det knöliga i systemet var att jag behövde ta vagnen ner till kassan för att där scanna in varje plagg och på så vis registrera min överföring mellan butikerna.
Butikshissen litade jag inte på, den fungerade när den ville och hade många gånger fastnat mellan våningarna. Jag tar rulltrappan, tänkte jag.

Att köra en överfull kundvagn genom butiken var en sak men att ta den i rulltrappan en helt annan.
Jag glömde bort fysikens lagar. När både vagnen och jag hamnat på plats så insåg jag att det är bra att tänka efter innan. Glömde det...

Hur skulle jag fungera som motvikt till den tunga vagnen? Jag parerade för långsamt och halvvägs ner började kapporna glida av och färdas en och en för att sen stanna vid rullbandets slut.
Inte slutade eländet här heller. Vagnen kom i obalans och krängde. Jag försökte hålla emot men misslyckades och när hjulen körde in i kapporna som låg som ett stopp så välte vagnen! Oops ...
Shit happens!!!

Flera av de vita kapporna var förstörda, de hade fått svart oljesot från rulltrappan. Bara att reklamera.
Suck.

När jag senare stod i vår ena kassa och scannade in kappor för brinnande livet så kom min butikschef. Han undrade om jag var 100% säker på att det verkligen var outletkapporna vi skulle skicka?

Enkronan trillade ner. Jag ringde min VMchef och berättade hela episoden. "Nej, för sjutton!" sa hon mellan sina skrattattacker, "Du måste skicka de nya"

Jag gav min butikschef en vänlig blick och tackade för att han tänkt. Dags att börja om och göra rätt.

Vad döljer sig i mörkret?

Ooops, en grävling som springer framför fötterna för att korsa vägen!?? Visserligen var det sent och mörkt men att möta just detta djur på detta sätt är inget jag gjort tidigare. Fortsatte hemåt från busshållsplatsen och passerar en hare, även den helt nära ... borde kanske vara van med djurlivet på vår tomt och i vår närmiljö men blir ändå överraskad.

Kortfattat så handlade gårdagen mycket om mat och djur. Vi hade enhetsdag, teambuilding och kick off allt i ett samtidigt som vi åkte på utflykt/studiebesök för att besöka kossor. Overaller, stövlar och egen mössa gjorde att jag mest såg ut som Toker i Snövit (när jag drog fram öronen).

Riktigt intressant att få massor med matnyttig in put från en oerhört duktig guide, samt att få se nyfödda kalvar, dräktiga kossor och en mjölkrobot in action. 

Lite oroliga var vi för exakt hur mycket av stallukten vi skulle ta med oss till "finrestaurangen" efteråt då ingen av oss hann duscha eller mellanlanda hemma för att byta kläder men det visade sig att alla klarade sig bra.

En lyxig avsmakningsmeny på fyra rätter väntade inne i stan. En oerhört lyckad kväll. Mätta, glada och något övertrötta skiljdes vi åt för att sova några timmar. Hoppade på bussen, en annan en den jag vanligen väljer och fick därför gå ett par 100 meter längre, då ...

Ooops, en grävling som springer framför fötterna för att korsa vägen!?? Visserligen var det sent och mörkt men att möta just detta djur på detta sätt är inget jag gjort tidigare. Fortsatte hemåt från busshållsplatsen och passerar en hare, även den helt nära ... borde kanske vara van med djurlivet på vår tomt och i vår närmiljö men blir ändå överraskad.

Tvingade bort blicken ...

Hade glömt hur det KAN vara att arbeta som tentamensvärd, en förmiddag när allt är lugnt och samtliga studenter fokuserar på sina omtentor. Salen var tyst, trots att de flesta skrev digitalt, alltså knappade på sina tangentbord, vilket verkligen kan höras som ett smatter så var det (typ) helt tyst.

Att sitta stilla och inte göra något annat än att "vakta" är inte alltid min grej, framför allt inte efter lång ledighet. Tittade ut genom fönstret på den vackra campusmiljön och fick syn på en av fastighetsskötarna, en ung man. Han klev av sin fyrhjulsdrivna gräsklippare och plockade istället fram en trimmer. Området runt amfiteatern kan enbart snyggas till på detta sätt, då ogräs, vanligt gräs samt blommor behövde avlägsnas runt samt under alla bänkar.

Blicken fastnade och jag insåg att hans systematiska rörelser hypnotiserade mig, trimandet blev både meditativt och rofyllt att följa. Tvingade bort blicken, tillbaka in i salen men där hände absolut ingenting. Ögonen vandrade tillbaka ...

Mitt fokus behövdes inomhus men blicken ville ut. Tänk att det kan vara så tillfredsställande att se någon annan arbeta.

Vårt monster, det som kryper längs marken och samtidigt skjuter långskott uppe i luften

Att brottas med fullvuxen och förvildad humle är ingenting jag rekommenderar, framför allt om du inte bär långärmat och/eller handskar. Du kommer att få stå ut med kliande hud på de ställen du tvättat dig.

Igår friserade jag vårt humlemonster, det som kryper längs marken och skjuter långskott uppe i luften allt för att expandera och erövra ny terräng. Staketet den gröna häcken vilar på håller på att ge vika av tyngden och det vill vi inte vara med om.

Kanske syns det att jag attackerat humlen med sekatör, kanske inte? Vad vi dock beslutat är att gräva upp varje skott (nästa vår) och antingen plantera något annat eller låta staketet av armeringsjärn få vara så fritt som det var när vi flyttade in. Tid finns att välja vad som känns rätt i magen.

En annan högst oväntad sak som uppmärksammades under helgen är att vår magnolia väljer att blomma igen??? Ja, inte hela, det är enbart en knopp som är på väg att slå ut ... typ flera månader efter den förväntade blomningstiden. Trevligt men överraskande. 

Kuddmysteriet

 

                                

Dagens fråga: Hur många kuddar har du i din säng eller hur många använder du, kanske växlar mellan?

Hemma gapskrattade vi igårkväll. Jag använder två (skulle klara mig med en) och vet att mannen har fler. I början av vårt förhållande hade han tre, sen blev det fyra och efter det har jag slutat räkna. Kuddar under huvudet, ovanpå och emellanåt att krama.

Har under lång tid märkt att vi saknar örngott, de tar liksom alltid slut även då vi köper nya. För att inte tala om de gånger vi har gäster som sover hos oss (här räknas även sönerna in) ... det finns knappt extrakuddar trots att jag vet att vi har?!?

Det visade sig att mannen lagt beslag på hela vårt lager. Olika kuddar för olika behov (typ som kläder i en garderob), dock inte alla på en gång.  Jag "tvingade" honom att räkna. I sängen samt i dess närhet återfanns 10 stycken!!!

Några borde slängas då de tappat all form men mannen påstår att de fortfarande har en funktion, exempelvis läggas under en axel om den är öm ...

Så hur många kuddar har du? Jag har två.

Aktivitetens motpol är vila

Hurra! Helg ... ett par underbart, ljuvligt, lediga sensommardagar där inget arbete annat än trädgårdssysslor väntar. Love it.

Har haft en mycket bra (första) jobbvecka men aktivitetens motpol är vila och det kommer undertecknad att göra på mitt alldeles egna sätt "hemma".

Även om fallfrukt (läs främst äpplen) ska plockas och andra mindre lockande uppgifter behöver fixas så gör det ingenting, vi kan göra det i vår takt. Tanken att få skrota "hemma" ger mig just nu livskraft.

Har vi tur skiner solen och ett eller annat svalkande poolbad väntar ... för de som vill bada.

Hoppas du får en fin helg!