Minnen kan vara både härliga eller sådana som du kanske helst vill glömma. De kan också vara en påminnelse hur det en gång var ...
För 14 år sedan (10e augusti 2010) bodde vi i det stora huset ute på landet, här kommer ett minne därifrån:
Blev serverad frukost i vår glasveranda. Servitören själv visade stolt sin dukning, en halv råtta fick jag! En STOR rackare. Huvudet var uppätet men bakdelen med svans och ben helt orörda ... lämnade till mig, det var bara att tacka, berömma och se glad ut.
Kommentarer på mitt inlägg:
A: ... och du lämnar detta paradis?
B: Härlig frukost! Skulle nog skrikit ihjäl halva trakten om det varit jag som blivit bjuden på den frukosten!
C: Den levde i alla fall inte, alltid något. Råttor är min enda men STORA fobi, hade förmodligen både skrikit och svimmat.
Jag: Rätt intressant att få studera hur en råttas anatomi faktiskt ser ut, fick dock gissa mig till huvudet
Jag (igen): Man blir luttrad på landet när det gäller gåvor, ingen idé att varken skrika eller stöna. Frukost, lunch, middag och kvällsfika, you name it. Tacksamhet är ordet ... dessutom får jag/vi extra städning på schemat som bonus
D: Personligen är jag rädd för döda som levande gnagare ... Du måste verkligen älska din kissemisse!!!
E: YIEIKSS Otäckt ...
Jag: Yes D, I love my baby
F: Katter är härliga djur! Min mor hade en som gjorde sådär med jämna mellanrum. Det bästa var när hon lämnade en halväten råtta någonstans i huset ... mycket stämningsfullt!
Det var allt för idag. Tack och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar