torsdag 22 september 2016

Allt började när jag "tvingades" ta fram min egen cykel ...


På dagens schema stod en lunchdate uppskriven sedan länge. Härom dagen sköt vi fram tiden tjugo minuter och plötsligt infann sig möjligheten att hinna med studions yogapass. Sonen hade tidigare lovat att jag kanske kunde låna hans cykel, vilket var förutsättningen för att jag skulle hinna ta mig från A till B. Någon reservplan fanns aldrig.

Så en halvtimme innan passet meddelade lejonkungen att han behövde cykeln själv och föreslog att jag skulle låna mannens. Ringde upp och frågade, fick till svar att det var ok men att sadeln antagligen är för hög. "Varför tar du inte din egen? Gå till cykelhandlaren och fyll på luft", sa mannen.

Gjorde som min älskling föreslog. Drog den dammiga cykeln till cykelverkstaden och fyllde bakdäcket. När jag skruvade av plastkåpan på främre ventilen såg den inte alls likadan ut? Fick inte heller till det. En snäll man som stod utanför frisörsalongen undrade på engelska om jag behövde hjälp? Ja tack, visst. Tyvärr lyckades han inte bättre än jag så han ropade på cykelreparatören. Nu fick jag både hjälp samt information. Det finns tre typer av cykelventiler: sportventil, bilventil och cykelventil. På min cykel har jag två av de nämnda.


Med pumpade däck satte jag mig på cykeln och upptäckte följande:
  • Sadeln satt inte fast
  • Styret var snett
  • Ingen fungerande pakethållare
Fanns ingen tid att åtgärda något av detta. Jag hängde påsväskan på styret (har ingen korg), knep ihop sadeln mellan låren och började cykla. Oops! Påsen in i framhjulet. Stannade, snurrade upp handtaget runt styret och gav mig iväg. Kändes inte som att bakdäcket hade tillräckligt med luft så jag ställde mig upp. Svettig och utan fler incidenter skuttade jag in till studion. Vid den lilla receptionsdisken mötte jag min lärare som konstaterade att jag var glad? Jo, jo men ... Berättade kort om cykeltrasslet och sen skrattade vi åt hela situationen.

Efter passet bytte jag snabbt om och spänner fast påsväskan på det som ska vara pakethållare med hjälp av mitt lås. Vill inte att väskan ska hamna i däcket igen. Tänker att jag är smart, så bra på problemlösning!


Därefter kastar jag mig iväg för att hinna till lunchen. Cyklar så snabbt jag kan. Hör att det låter konstigt men tänker att det är låset som slår mot ramen. Hinner precis i tid. Vinkar till min vän, parkerar och ska precis låsa cykeln.

Men hallå!?

Yogaväskan/tygpåsen är borta! Någonstans på vägen har jag tappat den och nu finns ingen tid att vända och leta. Innehåll: favoritträningstights, svettigt träningslinne, sporttop, använda trosor och ett par strumpor. Vem vill ha det? Svettiga kläder.

Turligt nog ligger plånbok, mobil och alla nycklar i mina fickor. 

Efter lunchen cyklar jag samma väg tillbaka, övertygad om att jag ska finna väskan igen men icke, den är uppslukad av marken. Mest synd på tightsen. Känns lite trist och sorgligt men samtidigt: vad sjutton det är bara materiella ting.


Shit happens
Jag blir nog tvungen att uppgradera min träningsgarderob. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar