torsdag 15 september 2016

Gäller att minnas vad man ska komma ihåg


Fick ett brev, ett riktigt i kuvert. Tyvärr var det inget personligt på det vis att sidan var fylld med berättande text om hur någon vän mår eller vad den gör, mitt brev var ifrån Landstinget. En kallelse till en barnmorskemottagning för nytt cellprov. Gratis och med droppin tider.

Härom dagen beslöt jag att gå direkt från jobbet och få provtagningen fixad. Känns skönt att bocka av och stryka från todolistan. För att inte missa planen tog jag med kallelsen och la den på väskan. Så nu fanns ingen risk att glömma bort sig.


Jag traskade iväg med raska steg för att hinna i tid och tog en nummerlapp. Av med skor och landa i soffan. Hann aldrig ta upp en tidning utan blev hämtad på en gång. En vänlig barnmorska tog emot och vi satte oss mitt emot varandra på hennes rum.

"Hej Mia på ...", sa hon och log.
"Oj, har jag glömt att ta av namnbrickan!", svarade jag och drog bort den från toppen.

Vi skrattade. Jag brukar vara noga med att lämna den silvriga plattan på jobbet, missade tydligen den lilla detaljen ... Fokus hade helt och hållet legat på att komma ihåg att gå till mottagningen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar