Har haft en kund som varit inne i butiken typ varje dag och kollat in exakt samma röda ullkappa. Hon har provat, hängt undan, provat igen och pockat på uppmärksamhet när jag pratat med andra kunder.
Med ett leende har jag hjälpt henne även om jag suckat inombords. Denna typ av kund handlar inte. Hon kräver istället bekräftelse och full service så fort hon tar steget in genom entrén.
Här om dagen fick hon för andra gången hänga undan samma kappa. Jag förväntade mig ingenting annat än ovanstående. När hon sen återvände provades det igen innan HON ställde sig bakom vår kassadisk (!) för att återigen kolla så att kappan var felfri.
Tro det eller inte men det slutade med ett kontantköp! Jag förklarade vikten av att ha koll på kvittot och hon skrev tydligt ÖPPET KÖP med datum för sista returdag.
När jag sen tog fram silkespapper för att försiktigt vika kappan så bad hon om plastpåse!?
"Jag har bara den här och den kan vara för liten", sa jag.
"Jag ska cykla så det blir bra", svarade kvinnan och började rulla ihop kappan så att den skulle gå ned i påsen.
Mitt inre grät, en ullkappa ihoptryckt i en kasse är inte riktigt okey, varken med tanke på kvalité eller pris. Innan hon gick berättar hon plötsligt att hon tänker cykla i den ... INTE smart. Så jag tipsar henne att hon ska lyfta baksidan av kappan över sadeln så att hon inte nöter för mycket på ullen.
Då kommer återigen allt prat om kemtvätt som jag först nu förstår hela innebörden av, vattenpölar, bensin, sand, grus och allt annat som kan tänka skvätta upp på den röda fina kappan. Suck. Jag nöjde mig med att matt be henne vara rädd om sin fina kappa.
Kunde inte riktigt glädjas åt försäljningen. Kanske får vi den i retur i morgon, om inte så undrar jag vilket öde denna kappa går till mötes och varför kvinnan så noga synat den i alla sömmar (typ 1000 gånger) när hon sen tänker cykla genom vattenpölar?
Hej svejs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar