Ett säkert tecken på att jag börjar bli trött är när det börjar krypa i benen och de har svårt att vara stilla.
"Ja ... ", säger mannen, "Ett säkert sätt att få dig att somna är att planera in en mysig filmkväll hemma i soffan. Fem minuter sen sover du!"
Ja så är det. Han har rätt, jag somnar lätt även då jag inte vill. Jag tillåter mig att slappna av, antingen kryper jag nära och lutar jag mig mot mannen eller ännu "värre" så sjunker jag ned, halvliggande mot ena soffhörnet och då är det riktigt kört ...
Men nu tänker jag mer på känslan i kroppen, när det börjar krypa i benen så där som om jag hade fullt av myror så rörde sig fram och tillbaka.
För att motverka så sträcker jag på benen, ett i taget. Flexar fötterna, gör små cirklar. Pressar benen ned i underlaget eller mot varandra och när jag inte står ut längre så sätter jag mig i squat ställning, det brukar hjälpa en stund.
Ändå vet jag att det är dags, det är min sovklocka som ringer. Lika bra att vinka med den vita flaggan och erkänna sig besegrad. Kroppen vet vad som är bäst för mig.
Igår pausade mannen filmen tittade på mig och sa: "Tror du ska ta en liten promenad nu!" Vet inte hur många minuter ögonen varit slutna? Lydig vilket jag emellanåt kan vara fick mannen som han önskade. Jag höll mig vaken och vi lyckades se hela filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar