I måndags var det första dagen på jobbet. Vi kan sammanfatta den med ett ord: korvstoppning ...
Informationsflödet var stort och tempot för allt som var nytt (alternativt nygammalt) relativt högt. Kände mig verkligen NY på jobbet.
Var dock inte ensam om känslan. Min kollega den nya ställföreträdande butikschefen kände likadant. Även om jag lovat mig att ta det lugnt, verkligen tillåta mig att ta en dag i taget så lackade hjärnan ur. Den blev seg och tung.
Så mycket att lära ...
Lättast och roligast var att börja skapa nya relationer men även om jag inte tänker på det så tar även detta kraft och energi.
Så tog den första arbetsdagen slut och jag gick hemåt, med mig följde en stor trötthet. En känsla av att inte riktigt veta om det här verkligen är vad jag vill? En tveksamhet ...
"Du går inte all in, det sprudlar inte om dig ...", sa min vän som känner mig så väl när vi träffades inför kvällens yogaklasser.
"Nä ... men det blir nog bättre", svarade jag.
Mannen hade tidigare före middagen konstaterat samma sak och meddelat att känslan varit med mig i början av min förra anställning också. Bäst att låta allt landa och se vad som händer.
Kroppen var tung och egentligen ville jag bara krypa ned under en filt och somna till en film men jag ställde mig på yogamattan. Efter första klassen som varit lugn och balanserande började en molnande huvudvärk bulta i tinningarna. Trots det valde jag att stanna och köra yoga workout. Lovade både mig själv och min vän att kliva av mattan om passet skulle bli för intensivt och utmanande för mitt allmäntillstånd.
Jag fullföljde klassen, masserade tinningarna och promenerades hem av min bästaste och finaste vän. Väl hemma kollapsade jag nästan. Dusch, något att äta och dricka och sen sängläge. Mannen gav mig huvudvärkstablett och stoppade om mig. Katterna la sig nära och jag somnade ovaggad.
Så var min första dag på det nya jobbet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar