... vilket på ett sätt upplevs som att vara "hemlös" alternativ bo i smyg. Vi vågar knappt leva i vår lägenhet, det kan innebära stök. Motivationen för ytterligare städ är låg.
Ikväll genomförs visning nummer 2. Efter den kan vi förhoppningsvis slappna av och återgå till vår normala vardag. Vi får se vad som händer?
Igår när vi väl var välkomna hem till oss själva så cyklade jag iväg till min/vår skrivgrupp. Det känns som om det var ett år sen sist?
Vi träffades i ateljén och efter att ha scannat av läget så enades vi om att vara med i en "tävling". Ny skrivutmaning på högst 30 000 tecken! Tema skräck.
Oops! Har jag inte tillräckligt med åtaganden? Buisness booster närmar sig, yogalärarutbildning inom snar framtid, ordinarie arbete, hus/lägenhetsfix och så en "liten" skrivuppgift på detta. Tar jag mig vatten över huvudet?
En av mina kära vänner säger: "det blir aldrig lugnare, det är bara att köra".
Kanske hon har rätt? Jag ska försöka ge uppdraget en ärlig chans. Att skriva skräck är utanför min bekvämlighetszone, inte riktigt min grej och just därför nyttig.
30 000 tecken inklusive blanksteg, det är mycket ... betyder hårt arbete. Borde komma igång ganska omgående ifall jag ska hinna få ihop en story. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar