Idag skjutsar jag ut Lejonkungen till Arlanda. Han lyfter inom kort och landar i London. Richmond nästa och universitetsstudier i psykologi ... typ tre år och sen de två sista i Sverige ... eller någon annanstans?
Men vi börjar nu, idag, med att kramas. Ses om några månader. Det kommer att bli tomt.
Astronauten är kvar hemma ytterligare några dagar innan han drar norrut, "hem" till sin lägenhet för fortsatta studier. Då blir tomummet ännu större.
Vi har haft fullt hus och det har varit underbart härligt. Nu blir det annorlunda men samtidigt vanligt, jag, mannen och Tigern. Lugnare, tystare och helt okey. Allt är som det ska vara.
Minns farmors tårar när vi kramade hejdå efter semesterveckor tillsammans i storfamilj. Hon hade säkert liknande känsla. Underbart är kort, emellanåt alldeles för kort. Sen kommer vardagen och det är skönt när allt blir som vanligt.
Skönt att bara vara tre.
Att älska sina barn kan också innebära att det är helt okey när de åker. De lyfter sina vingar och flyger iväg. De flyttar hemifrån och det är något bra. I mitt hjärta finns de alltid med. Och så långt borta är de faktiskt inte, ett telefonsamtal, en bild på Instagram eller en statusuppgradering på sociala medier. Det är enklare nu, idag.
Jag kommer att sakna kidsen ... så klart men jag vet att de är där de ska vara just nu. De har det bra och då blir allt så mycket enklare.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar