För många år sedan drömde jag en dröm som både var läskig och i slutänden härlig. En dröm som handlade om att jag inte kunde "kontrollera"/förutse/fixa/ordna allt. En dröm om rädsla, om hur jag i en situation med våra kids var tvungen att lita på deras egna förmågor att besegra "monster".
I det ögonblick när jag insåg att jag inte kunde göra någonting, när tiden frös och allt gick i slow motion så kunde jag enbart se faran närma sig. Panik!
Så visade det sig att det otäcka inte alls var farligt, snarare både spännande och underbart, ett äventyr. Jag vaknade med ett leende och en varm känsla i hela kroppen.
För ett par nätter sedan återkom ett fragment av samma situation i en ny dröm. Jag tänkte att det här känner jag igen, bara det att nu var Astronauten och Lejonkungen inte små längre. Liknande typ av obehag, av eventuellt hot men denna gång fanns ingen rädsla.
Situationen upprepade sig och kidsen agerade likadant som i den gamla drömmen. De kastade sig rakt ut i det okända, i det eventuellt livsfarliga, nyfikna och äventyrslystna. Själv stod jag kvar och kände tillit, inte rädsla.
Samma lyckokänsla som för många år sedan och en liten tanke att det nog är JAG som vuxit inuti.
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar