Brukar inte få så mycket träningsvärk och framför allt inte direkt men efter söndagens långa masterclass samt arbetstimmar ute i vår trädgård så känner jag av min kropp. Sätesmusklerna har fått sig en omgång. Skönt och lite ont på samma gång.
Igår var det dags att meditera med kollegor på Hera Hub. Vi blev vägledda och guidade. Efter att ha kört bil genom rusningstrafik, sprungit fem trappor och klivit in genom dörren precis i sista sekunden så landade jag på en stol.
Fick någon minut att hämta andan och sen startade meditationen. Hela jag var inte riktigt i balans så det tog ett par andetag innan jag på riktigt kunde fokusera
"Se ett ljus framför dig", uppmanades vi.
Svårt. Igår lös lågan med sin frånvaro och en undran fladdrade förbi: var var det j-kla ljuset? Jag vet att allt handlar om att släppa kontrollen och att koncentrera sig på andningen, då kommer bilden eller känslan. För mig tog det ett tag. När sen stearinljuset dök upp så kändes det som att det brann fort, lekte kurragömma för att sen ploppa upp igen. För mig var det lättare att känna ljusets värme och låta det fylla min bröstkorg.
Meditation är svårt, framför allt när det är långt mellan gångerna. Som mycket annat så kräver det övning och träning. Tankar kommer och går, det gäller att låta dessa passera emellanåt lättare sagt än gjort.
Trots allt så var sittningen skön och känslan efteråt var densamma som efter en härlig yogaklass då jag mentalt känner mig flummigt yogastoned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar