På lördag ska jag ha min första egna klass i den studio (som jag upplever att jag verkligen varit en del av), där jag vuxit och utvecklats. Har tidigare vikarierat ett antal gånger på annans lärares klass men nu blir det liksom mer på riktigt. Gästlärare. Känns på ett sätt som att komma hem ... om än på besök.
Lite pirrigt (kanske)? Vill så gärna att det ska gå bra. Finns en önskan inom mig att kunna se och lyssna in de yogis som kommer, att alla ska kunna känna att de utmanar sig själva oavsett nivå, dagsform och kroppsliga förutsättningar precis lagom mycket för att lämna studion nöjda.
Siktar jag för högt?
Allt jag behöver göra är att vara mig själv, kliva ur min egen bubbla och känna in gruppen. Röra mig i rummet. Assistera. I mitt huvud så leder jag den planerade klassen och där går det bra.
Good enough. Tillräcklig. Tillit. Närvaro. Mod. Kärlek.
Det kommer att gå som det går och bli som det blir. Själv förbereder jag mig lagom mycket för att på plats skjuta från höften och hoppas på det bästa.
På lördag, kl 10. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar