Bakom mina solglasögon

Här sitter jag med solbriller på inomhus och skriver blogg! Antagligen ser det inte klokt ut men solen skiner rakt in genom fönstret och bländar mig.

Är det över huvudtaget möjligt, kanske du frågar dig? Tja ... inget att rekommendera, lite mörkt bakom de mörka glasen när jag ska se vad jag skriver på tangentbordet men nöden har ingen lag. Borde kanske hämta en hatt istället? Jag har ju några stycken eller så kan jag låna en keps av kidsen.

Ute är det underbart vårväder and I love it! En långpromenad längs ån (då satt solbrillorna fint på näsan) och en stor latte efteråt med mycket skummad mjölk så mår jag som en prinsessa.

Huvudvärken jag vaknade med är borta och helgfriden brer ut sig. Mannen har möblerat om i sovrummet och sonen tränar, det är fotboll på TV och katterna ligger på golvet nedanför mig och väntar på att jag ska resa mig upp för att gå ut i köket, de börjar bli hungriga.

"Jag tror att det finns en hjälte i varenda liten flopp", sjunger Lars Winnerbäck och jag med honom.
Gillar meningen! Det är inte farligt att misslyckas, kanske kan man skratta åt det efteråt? I vilket fall som helst så har vi chansen att lära oss något, så tänker jag.

Nu tycker mina fyrfota vänner att de väntat länge nog, de har hoppat upp på skrivbordet, fortfarande kurrande men det kommer inte att dröja länge förrän de promenerar över tangentbordet. De vet hur de ska få full uppmärksamhet.

Så dyker mannen upp och pekar förvånat på mina solbrillor. Han undrar varför? "Solen bländar", svarar jag och ler: Han ser oförstående ut och skakar på huvudet. "Det går att dra ned rullgardinen", säger han. "Tänkte inte på det ... ", säger jag och flinar. Han är smart min man!

Hej svejs!