Men det gör ingenting, jag blir absolut inte sur, varför skulle jag? Snarare glad då han igår på morgonen frågade om vi kan ha vår filmkväll tonight (vilket var för två kvällar sedan)?
Med tonårsbarn som snart är vuxna får vi värdesätta all tid de ber om.
Härom kvällen planerade vi in mys (för typ fjärde gången denna vecka utan att lyckats) och mannen fick vara med om han ville men tackade nej. Valet av film gjorde att han valde fotboll istället.
Jag fortsätter att suga på karamellen att få egen kvalitetstid med sonen. Kanske får vi verkligen till det eller så dyker något oförutsett upp igen men då tar jag det med ett leende för jag vet att en kväll så blir det av.
Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar